Månadens Gabriele, 30 mars 2024:

Pianist + pedagog = Pianopedagog. Precis det. Pianopedagog.

Inte ” kulturskolepedagog”, inte “fritidspedagog”, inte “grundskolepedagog”, inte “gymnasiepedagog” heller inte “församlingspedagog”. Det kan man visst vara i andra hand eller i olika kombinationer.  Men i första hand står kvalifikationen som musiker på det instrumentet som man har specialiserat sig på sedan barnsben. Visst är vi specialister, inte sällan nördar. Träffas två av oss, fattar en utomstående knappt vad vi pratar om 🙂 För att skapa synergieffekter behöver vi inte en ” allt-i-ett- kulturskola”, vars effekter på kreativitet och initiativförmåga bland unga är helt hypotetiska, utan en arbetsmarknad som belönar bra arbete av oss specialister.

Det är dags att återerövra vårt yrke. Precis som i alla andra yrken ska en pianopedagog kunna stå på egna ben och kunna göra egna val. Vem har kört vårt självförtroende så i botten? Att enbart 10% av alla unga nås av kommunala kulturskolor betyder inte att det är något fel på vårt yrke. Vi ska inte undervisa piano enligt politiska ideologier (Praktexempel: Lunds Kulturskolas Suzukiprivilegier som ger några få lärare och några får elever fördelar som ingen annan har) och heller inte omvändas  för att i första hand arbeta som fritidspedagog eller klasslärare.

Som jag skrev den 31 dec så lämnades två motioner angående säkning av moms in till riksdagen i höstas.

Så här långt har vi kommit sedan dess:

– Insändare till Dagens Nyheter som stödjer dessa motioner. Undertecknad av 21 privata musikskolor runtom i landet. DN 21 musikskolor stödjer motionerna för momssäkningen

– En hel ledarsida på Svenska Dagbladet av Tove Lifvendal: Svd Tove Lifvendal, ledarsidan ang sänkt moms för privata musikskolor Artikeln är något av det bästa som har skrivits hittills, anser jag!

– Kulturnyheter sänder inslag: SVT Kulturnyheter Inslag kring momssäkning för privata musikskolor

– Mer debatt på Dagens Nyheter: https://www.dn.se/insandare/svar-lat-privata-musiklarare-bidra-med-rimlig-moms/

– ETC blåser upp vinstuttag av riksdagskvinna från sin lilla privata musikskola: ETC Vinstuttag från den egna musikskolan ska misstänkliggöra riksdagskvinna

– Sydsvenskan hänger på: Sydsvenskan: Ska motionen gynna det egna företaget?

– Insändare inskickat till Sydsvenskan, ska publiceras i vecka 14. Insändare Wallin_Katthän pianolektioner som politiskt instrument

– Kulturminister Parisa Liljestrands sakkunnig i kulturdepartementet och jag har en date för ett samtal 19 april. Det ska bli spännande!

– Beslutet om ev  sänkning av momsen ska tas i riksdagen också i mitten på april.

Fram tills dess: jobba på, alla!

Skriv insändare, sprid på sociala medier, värna vårt yrke och vårt uppdrag – för musiken och människan!

Glad Påsk med en 13 minuters film från mina senaste 5 arbetsdagar:

/Gabriele

Månadens Gabriele, 24 januari 2024:

Snabblänk: Angående ansökan till kommunstyrelsen

Att vara utbildad för och vilja livnära sig på ett yrke i ett socialistiskt land där en del gärna sätter ner foten på allt som har prefixet “privat” är en utmaning. Att driva ett litet kulturföretag med enbart yrkesmusiker och hela tiden behöva försvara sig mot kapitaliststämpeln eftersom man valde AB som (den säkraste) driftformen är en annan. Ingen väljer att arbeta med en musikskola för att bli rik på pengar utan för att man är övertygad om att ens arbete betyder mycket för hela samhället och dess demokratiska struktur. Det visar även vår stora konsertverksamhet som årligen engagerar många hundra unga amatörer i samspel med professionella musiker. Vi har byggt upp den för egen maskin, utan att göra anspråk på skattemedel såsom tex Mejeriet och Kulturskolan. Ändå har vi lyckats etablera den väl och utvecklar den hela tiden. Jättemånga unga vill vara med och lär sig för livet på konserterna. Det är fantastiskt kul att se och ger oss vingar!

För första gången i vår historia sökte vi nu verksamhetsbidrag. Planen är att skapa fler arbetstillfällen för professionella musiker och att utveckla en mer adekvat blandfinansiering för just konsertverksamheten som vi hittills mestadels har bedrivit helt ideellt med små tillskott ur vår ändå skrala kassa för undervisningen. (Kan vara bra att veta att Lunds kommun inte indexanpassar musikchecken. Ersättningen sjunker alltså permanent.)

35 miljoner kr fördelar kultur-och fritidsnämnden till publika arrangemang 2024, se hela lista  här Delegationsbeslut 2,4 Lägg därtill några miljoner som går till Visit Lund med flera. Det är historiskt mycket. Dessutom investeras det i en ny ungdomsträffpunkt i Lund som precis som den nu omvandlade kulturverksamheten i Södra Sandby inte ska drivas av professionella utan av ungdomar själva. Det är en riktig tanke, men samtidigt blir det ännu mindre arbetstillfällen för professionella musiker i kommunen.

Men….  av alla sökande vägras enbart LIMUS Musikskola och Babbelpoolen bidrag! Att kulturchefen Mårthen Mirza inte värdesätter vår kunskap och initiativ misstänker vi sedan han konsekvent nollar enskilda ansökningar, senast när vi sökte till flerspåriga Bach-festivalen i fjol. Då räddade oss privata sponsorer. För att det ska hålla riktigt bra så anger han denna gång inte mindre än tre olika datum för avslag på samma ansökan.

Förutseende sökte vi även bidrag från kommunstyrelsen. Riktade den på ett annat sätt. Vi är tillräckligt kompetenta för att kunna åstadkomma det mesta. Vad som hände med ansökan till kommunstyrelsen är spännande läsning. Här är dagens brev som jag skrev till kulturförvaltningen. Kortversion: Ansökan nr 2 hamnar ändå på kulturchefens bord, slås ihop med ansökan nr 1 och vi meddelas “Avslaget kvarstår”. Här är sammanfattningen och uppmaningen som vi idag skickade till kultur-och fritidsförvaltningen. Varning för att du kan bli lika ledsen som jag har varit ett tag nu. Angående ansökan till kommunstyrelsen

Men eftersom även 346 underskrifter och många hundra aktiva reaktioner på FB förstärker övertygelsen att vi visst är värda offentligt stöd försöker vi väl lite till.

Håll i hatten i stormen ute!

Gabriele

Månadens Gabriele, 31 dec 2023

Ju äldre man blir och ju mer skolan växer desto snabbare går tiden. Det är bara att vara nyfiken på vad denna 13-månaders- betraktelse kommer att belysa.

Det är exakt 35 år sedan jag flyttade från Berlin till min sambo i Lund. Jag visste att Sverige har ett statligt monopol på alkohol (helt ok, för min del), men anade inte att jag skulle tvingas befatta mig med både kommunal – och rikspolitik – bara för att kollegor och jag skulle kunna livnära oss på vårt yrke som självständiga musiker och pedagoger.

Har jag varit trogen mina käpphästar? Mer kvalitativ undervisning, flera arbetsplatser och en levande konstnärlig biotop?

2023 har det äntligen lämnats in två motioner i riksdagen som kräver sänkning av 25% moms till dansskolornas 6%. För oss skulle det betyda att kunna finansiera minst fyra heltidstjänster. En dröm i tider där kommunala kulturskolor kastar sig över våra lärare och värvar med skattebetalda tjänster. Samtidigt som vårt fokus på musikens egna värden utarmas stadigt. Jag hoppas innerligt att riksdagen 2024 fattar beslutet att befria mitt yrkesskrå från detta konstgjorda förtryck.

Kommunala verksamhetsbidrag är ju också ett bra medel att lyfta eller sänka aktörer. I år sökte vi pengar för vår väletablerade konsertverksamhet med unga och professionella, sida vid sida. Vi når tusentals människor i alla åldrar varje år och är väl medvetna om betydelsen av detta för hela samhället. Du kan läsa hela ansökan HÄR. 346 föräldraröster, 457 röster på FB – och ändå säger Lunds Kulturchef: ”Nix!” Kan man inte i alla fall godkänna ett lite mindre belopp än det sökta så ser det lätt ut som om man har en dold agenda. Jag får flashbacks till en tidigare kulturchef som försökte vägra våra duktiga pianister i Young Academy att konsertera på stans fina Steinway i Stadshallen. … som förresten nuförtiden står bakom Kulturskolans lås i Folkparken.

Det är så oerhört tråkigt när politiska ideologier och kommunalt revirtänk får bromsa ut engagerade unga och deras högst professionella lärare. Music matters!

Årets glädjeämnen: Fortfarande blir jag hellycklig när jag en random dag hälsar på i skolan och det låter av vacker musik och glada skratt från alla rum. Olika instrument, hängiven undervisning, lärare som samarbetar, människor i alla åldrar – ett musikaliskt växthus som blomstrar! Över 600 elever har vi nu, 49 konserter gjorde vi 2023, 11 000 undervisningstimmar gavs, tre lärorika läger ordnade vi och dessutom firade vi Pappa Bach, med musik och bild ute på gatorna!

Väldigt roligt är vår crossover från klassisk musik och notspel till svensk folkmusik med gehörsspel och rytm. För kroppen och knoppen! Med gästlärarna och riksspelmännen Ninni och Laif Carr hade först lärarna och sedan eleverna riktiga stjärnstunder. Och visst reds det på käpphästar där också!

Svensk folkmusik av högsta nivå blev det i juli när vi lånade ut huset till de berömda Zorn-uppspelningar. Gissa vem som gick och tjuvlyssnade bara för att gotta sig i kandidaternas fantastiska spel!

Årets nykomling är min upptäckt att kunna knyta body percussion till klassisk musik. Ett nytt steg på vägen att kunna integrera många människor utan krav på förkunskaper. Lärarna var villiga testkaniner, sen hängde elever med och på Nikolauskonserterna fick sig publiken några smakprov. Det här kommer jag fortsätta med 2024.

Årets nyutgåva blev materialpärmen för Music Kindergarten – en kombinerad läroplan och verktygslåda. Som allt annat på LIMUS så utvecklas denna linje hela tiden. Vi utvärderar, lägger till, tar bort, kommer på nya saker, fördjupar processer…Vi lär oss från barnen samtidigt som vi lär dem. Jag är oerhört stolt över att mina kollegor och jag kan arbeta på detta sätt. 2024 kommer Musiksagan upp igen – det ska bli så roligt!

Årets roligaste dans: Till Kulturnatten hade min kollega Krzysztof gjort ett vackert arrangemang av mina favolåt ”Jag blåste i min pipa”. Den spelades på melodicas, blockflöjter, klarinetter. tvärflöjter och dragspel på Stortorget. Och det gick att bjuda lilla Selma ner från scenen på en dans som snabbt smittade av sig. Lycka!

Årets experiment: När Stadshallen öppnade igen, nu med uttalat syfte att inte bara styras av stadsorkestern (snarare kulturskolans vuxenorkester), så öppnade sig möjligheter till en ny konsertserie som vi kallade LIMUS LIVE. Här experimenterar vi med interaktion med publiken på nya sätt. Vad händer när publiken får bestämma programföljden? Vill en lyssnare spontanintervjua en spelare? Kan en spelare dirigera publiken? Hur funkar det när det handlar om unga människor på scenen som dessutom ofta vill framföra klassisk musik? Jag ser med beundran hur den tryggheten som mina kollegors goda undervisning skapar blir grogrund för riktigt kreativa möten mellan generationerna. 2024 fortsätter serien.

Årets personliga highlight var Nyårskonserten med Hans Pålsson och Kjell-Åke Bjärming. Dessa underbara personligheter står för en orubblig vision att konstnärlighet och professionell undervisning lyfter människan och samhället. På väg till att LIMUS blev LIMUS har både dessa två varit ovärderliga energikällor.

Med detta säger jag tack för att du läste, tack för 2023 och så ses och hörs vi 2024!
Gabriele

Månadens Gabriele dec 2022

Ambitiösa mål är vårt varumärke – och att kunna anpassa oss till verkligheten. Varsågod, här är en ”12-månaders-Gabriele”. Jag kommer att dela ut årets tre ris och årets tre ros och du får scrolla förbi det som inte passar dig. 😊

Men först en kort framåtblick till 2023 som kännetecknas av att vi har fått skyhöga hyreshöjningar och precis som våra elevföräldrar dito bensin- och elräkningar. Vi kommer ändå inte att höja våra priser under 2023. Men vi kommer kämpa för att musikchecken i Lund utökas snabbare så att även äldre ungdomar kommer in i systemet. Att skapa rättvisa ekonomiska förutsättningar, för alla unga att få välja sin musikskola och för professionella lärare att kunna leva på sitt yrke, avsett skolans driftsätt, är mitt fortsatta högsta mål. I en ekonomisk kris är detta viktigare än någonsin.

Som musiker och pedagog ser jag mycket framemot det nya årets två första höjdpunkter: Musiklägret v 8 med Ninni Carr och svensk folkmusik i spel och rörelse och Pappa Bachs födelsedag i mars som denna gång kommer bli något utöver det vanliga. Allt detta bygger på det pålitliga och långsiktiga arbete som varje dag sker i våra undervisningsrum av skolans enastående lärarteam, mina högst uppskattade kollegor.

Årets första ris går till Östra Göinge kommun som med hjälp av skattepengar lyckats headhunta en av våra precis nyanställda lärare. Att internt utlysa en tjänst som aldrig publiceras offentligt och som i sin beskrivning är skräddarsydd för en person som plötsligt har blivit attraktiv för kommunen må inte vara förbjudet. Men det talar om förakt mot andra aktörer och inte minst mot eleverna som drabbas. Vi kommer följa upp detta med konkurrensverket. Det måste bli slut på att kommuner med hjälp av skattepengar manipulerar arbetsmarknaden.

Årets andra ris går, inte oväntat, till Kulturchefen i Lund som ger ett förhandsbesked på avslag gällande projektpengar för Pappa Bachs födelsedag. Hans motivering: han vill ”prioritera aktörer som inte har kommunal subvention på andra vägar, och som inte utgör undervisningsverksamhet.” Med andra ord, vi ska diskrimineras på grund av Lunds Musikcheck. Det är ju elever som får subventionen, inte vi. Och ska kombination med undervisningsverksamhet få påverka att professionella musiker får mindre offentligt stöd för sina uppträdanden? Är man mindre värd som konstnär för att man även undervisar? Ett cyniskt synsätt och mycket farligt för hela musiklivet om sånt får rota sig.

Årets tredje ris går till en kommunal politik som misslyckats att äntligen sätta slutpunkt för Kulturskolans Suzukilyxlinje. Denna narrativ om ”kvalitet” som i verklighet beror på enkla kommersiella mekanismer: mer pengar – längre lektioner – bättre resultat. Att dessa pengar är skattepengar som döljs under en minimal högre egenavgift förstår och utnyttjar så klart Lunds intelligentia. Bort med olika avgifter, samma subvention för alla unga som vill lära sig spela instrument, vad än metoden kallas för! Det var val. Om inte den nya S-ordföranden i Kultur- och Fritidsnämnden med stöd av V får igenom detta så tappar jag all förtroende för politik.

Hoppsan, det blev tunga ris!
Här kommer tre blommande rosbuketter!

Årets första rosbukett: Nikolauskonserter! Julkonserter! Seniorkonsert! Kulturnatten! Musikfest i Maj! Pianots dag! Musiksagan! Elektriska konserten! Stilla men inte tyst! Ensemblekonserter! Con animas! Fantastiskt många musikanter har under året fått en möjlighet att själv eller tillsammans med några spelvänner stå på scenen och dela sin musik med andra. Man har fått pröva sina vingar, man har fått beröm, man har fått inspiration av andra och lust att fortsätta ägna energi åt denna ganska krävande hobby. Publiken har fått sin mysstund och en liten ö bortom alla egna måsten och bekymmer. Jag är oerhört tacksam för att vi når så många. Lycka att få arbeta med engagerade kollegor som planerar sin undervisning så att alla elever som har lust att delta verkligen känner sig väl förberedda.

Årets andra rosbukett går till spetsprestationerna av alla som deltog i de praktiska och teoretiska musikcertifikationerna enligt ABRSM. Här krävs att man har lärt sig mycket mer än att bara spela upp ett ” svårt och långt” stycke. Personligen föredrar jag dessa examina mot att skicka elever till tävlingar. Gehör, teknik, sång och stilkännedom testas och inte minst A-vista spel, vårt viktigaste verktyg för att bevara elever från att bli musikaliska analfabeter. I år har vi återigen kunnat överräcka nästan hundra guldkantade ABRSM diplom, många med högsta betyg. Så glädjande! Samtidigt har jag också lagt in en liten bromskloss: vinstjakten på diplom får inte ske på bekostnad av att spela annan repertoar och hinna med samspel. ABRSM-prov kommer nu bara ordnas vartannat år.

Årets tredje rosbukett går till fyra kollegor, Lisa, Carina, Alexandra och Octavian – ett litet team som gav sig ut på nya vägar, närmare sagt till fem grundskolor i de östra kommundelarna. Här träffade de sammanlagt nästan 200 unga i klass 2 och 3 för att låta de prova klarinett, oboe, tvärflöjt och blockflöjtsfamiljen. Detta i kombination med en liten minikonsert och så klart musikaliska teaching points som olika notvärden, lett av Alexandra. Det här teamet gjorde ett otroligt lyckat arbete med superfeedback från skolorna. I ärlighetens namn vill jag berätta att det inte hade gått utan riktade projektpengar från kommunen, ett tillskott som nämnden frigjorde för att stödja just de östra kommundelarna. Det kändes jättebra att kunna kombinera detta med att lyfta instrument som annars inte hörs lika ofta. Ett bra exempel för konstruktiva samarbeten på alla sätt.

Viva la musica och Gott Nytt År 2023!
Gabriele

Månadens Gabriele dec 2021

Egentligen är vi ju lite bortskämda. Vi arbetar dagligen med människor som verkligen vill komma till oss. Människor som har med sig ett intresse för musik som vi kan utveckla och ge näring. Vi kan öppna dörrar, vidga vyer, skapa självförtroende och inte sällan överraskning av vad allt man faktiskt kan lära sig. Ibland behövs inte många minuter för att göra skillnad – det är en förmån att få jobba i vårt yrke!

Under det här andra Coronaåret har vi ännu tydligare märkt hur viktigt detta arbete är. När allt annat är kaos och oro så kan man ändå komma till sin lektion, lära sig något nytt eller bara njuta av det man kan, få lite flow i samspelet med läraren. Man kopplar bort allt annat och fokuserar på här och nu.

Det gäller faktiskt både unga som just nu ofta är splittrade och vuxna vars själar längtar efter balsam.

Men det har också varit ett tufft år, just eftersom det finns så mycket oro, så mycket som ändrar sig hela tiden, så galet mycket information att ta in och bearbeta.  Sällan har vi behövt så mycket lektionstid för att få unga lugna sig – eller tvärtom, för att orka engagera sig, och sällan har vuxna varit så trötta på informationer

Jag är därför extra stolt och tacksam för lärarteamet på LIMUS som behållit energin uppe. Här finns en positiv framåtanda, en vilja att våga sig på nytt utan att tappa de viktiga byggstenarna som utgör skolans kvalitetsarbete. Vi har ett oerhört fint samarbete och en glädje för vårt arbete. Här finns också empati, vi bryr oss om varandra och bekräftar varandra i det vi är bra på. Jag tror att detta är något som färgar av sig till våra elever och till de musikaliska resultat som vi delar med oss utåt.

Förutom vår löpande undervisning har vi i år firat Pappa Bach, vi har gjort egna arrangemang för ensembler av musik av Piazzolla, årets jubilar  – och gett två konserter med detta, vi har uruppfört ”Skrylle- Walk” av JM Sjöberg med musikchecksensemblen, vi har uppuppfört ”Berlin im Licht” av S Storm på 2 flyglar, vi har startat en massa nya sommarkurser för familjer och seniorer, ordnat musikläger, haft stort prova-på under Kulturnatten, ordnat egna ABRSM examen med Eva Lundgren från MHS Malmö som examinator, riggat ensemblekonserter, något som kräver oerhört noga planering, vågat oss på en Julparad i det fria och bjudit in till inte mindre än 5 Nikolauskonserter – vår underbara avslut på året med så många spelare och deras familjer, en internationell musikfest för oss alla. Vi fick besök av Olle Davidsson, kontrabas som förtrollade oss alla med sitt spel, av Åse Söderqvist Spering, pianometodik och vi hade fina samarbeten med vår mentor Ann-Krestin Vernersson, rytmik och andra gästlärare.

Det är minsann en levande musikskola trots Corona!

Är jag missnöjd med något? Jo, Suzukiproblemet som jag redan skrev om förra året är inte löst. I juni kom visserligen ett politiskt beslut om en utredning för att inkludera Suzukimetoden i musikchecken. Beslutet dribblades bort på det skickligaste för att bli en ny stor utredning om hela musikchecken. Hade jag inte varit den jag är, så hade vi inte ens upptäckt denna ändring förrän vi satt i intervjun med utredaren, läs den upphandlade konsulten. Nu bromsar denna utredning ut mitt arbete för kollektivavtalsliknande läraravtal. Det är ju helt omöjligt att ge sig på sånt om vår största kund, kommunen, förhindrar långsiktig ekonomisk planering.

Genom hanteringen av Suzukiproblemet, men också genom mycket annat syns tydligt att vägen till jämlika villkor, både för unga som för oss aktörer är lång. Det verkar finns murar i hjärnan som hindrar gemensamt arbete för ett kulturellt ekosystem utan kommunal övervikt. Samtidigt vänder sig kommunen oftare till oss när det gäller olika arrangemang, särskilt inom Vinterlund och Sommarlund. Det finns hopp!

Egentligen var jag medveten om att införandet av musikchecken bara var starten på en lång kamp. Att få den, att behålla den och att låta den komma till sin fulla potential – det är en äkta utmaning.  Jag erkänner att jag är lite trött på att skriva obekväma politikermail, påpeka problem, analysera och kräva ändringar.  Ändå kan jag inte vila innan vi slipper betala fyrdubbelt högre hyra för skollokaler i Torna Hällestad än vad Kulturskolan skulle behöva betala. Jag storknar om någon anser att en oboe, köpt med skattepengar, skulle vara Kulturskolans egendom och inte kunna hyras ut till en musikcheckselev på LIMUS. För att inte tala om kommunens stora Steinway som våra elever nu inte har fått spela på i åratal. Och varför i all världen får bara Kulturskolans lärare ett sådant förmån att på betald tjänstetid spela i Lunds stadsorkester?

Att hålla tyst, det har historien lärt mig, är ingen option. Jag är tysk efterkrigsgeneration. ”Hur kunde ni hålla tyst?” var väl den oftast ställda fråga när jag växte upp. Därtill har man ju som musiker en läggning att inte heller vilja hålla tyst 😊

Kanske är det därför vårt arbete känns så meningsfullt på många plan. Våra unga vågar visa att de finns med sina instrument, de lär sig att ta för sig, men också att samarbeta och de vet att de förmår göra skillnad, för sig och för andra. Det är mycket bra så!

Månadens Gabriele, december 2020:

Beethoven-året är slut. ”Alle Menschen werden Brüder” skriver Beethoven i jubelkören i sin nionde symfoni. Så aktuellt år 2020, hela 250 år efter att han föddes. Men inte kom vi dit jublande. Vi drabbades av virus, sjukdom, ångest och kris, lika för alla i hela världen.

Precis som överallt så har även vi på LIMUS anpassat oss, hållit igång det viktigaste, våra individuella lektioner, ställt om konserter och för den delen absolut inte missat att fira Beethoven. En hel dag blev det, med 10 små konserter, en del egna arrangemang skrivna för våra elever, och fina inspelningar som du hittar här på hemsidan. Det blev även en föreläsningskonsert kring Beethoven med Harvard-baserade pianisten PA Bempéchat som lyckades besjäla kollegor och elever.

När jag nu tittar tillbaka på detta år känner jag med tacksamhet hur mycket av Beethovens ideal om gemenskap vi dagligen efterlever. Vårt samarbete, vår vilja att nå gemensamma mål, vår övertygelse om att vårt arbete behövs, vår respekt för varandra. Som tur var hade vi långt innan Corona skapat fungerande kommunikationsrutiner som inte bygger på fysiska möten. Det kan vi ”tacka” min cancer för. Vi har korta beslutsvägar och den vältränade anpassningsförmåga som kännetecknar den som står på egna ben. Med Beethoven i ryggen tog vi itu med utmaningar, och även om det var tufft så finns vi kvar och ser med tillförsikt på det nya året.

För detta vill jag rikta ett stort tack till kollegor, elevföräldrar, elever, samarbetspartner och vänner! Mitt personliga tack går så klart till alla läkare som än en gång har lyft mig genom en cancerattack. Ett annat tack vill jag rikta till alla som lade upp helt underbara gratulationer till skolans 10-årsjubileum, samtidigt som min 60års dag. Kolla in ”Ständchen” här på hemsidan och gläd dig med mig!
Och när du ändå är där så kolla in våra 5 Nikolausfilmer och den sjätte Nikolaussidan med inskickade bidrag! Corona är skrämmande, men musiken tystnar inte.

Sommaren skulle jag ha ägnat åt att nå riksdagen med frågan om 25% moms på privat musikundervisning skulle kunna sänkas till dansskolornas 6%. Men ett annat tema blev helt dominerande: Varför inkluderar Lund inte Suzukimetoden i musikchecken?

När förklaringar från förvaltningen och den nytillträdde ordföranden i Kultur- och Fritidsnämnden började bli mer och mer absurda bestämde jag mig att undersöka saken närmare. Väl märkt, inte med sikte på metodens innehåll – det är ett annat kapitel – utan med sikte på orättvisorna för elever och lärare. Ohållbart att ge ett barn inom samma åldersgrupp högre subvention än ett annat barn, bara för att lära sig spela instrument enligt en viss metod, och dessutom enbart om barnet går på Kulturskolan. Hur mycket denna metod verkligen används ”renodlat” vill jag inte ens gå in på.

Det är tur (eller otur för vissa) att jag pratar tyska och på detta sätt ganska snabbt kom över några i Sverige välbevarade hemligheter, bland annat gällande varumärket Suzuki, och en europeisk dom som förändrade rättigheter redan 2014. Efter idogt forskande med kontakter i hela världen hade jag hela kartan av en gigantisk internationell Suzukikoncern framför mig. Ett vinstbringande nätverk av ytterst skickligt skapade och dominant påstådda måsten. Så snart lilla Ida tar upp sin fiol för första gången för Suzukiundervisning på Kulturskolan är hon inne i nätet. Det börjar med vilken bok och vilken CD hon måste köpa, eller snarare börjar det med att en ”riktig” Suzukilärare måste köpa sig en privat utbildning på ett Suzukiförbund. Den får man bara köpa om man är medlem…. And so on.

Men jag såg också vilka motkrafter som redan finns, elever till självaste Shinichi Suzuki som byggt upp fria pedagogiska öar i Europa där materialet flätas ihop med andra metoder och moderna behov.

I Lund har den än så länge mäktiga koncernen mjölkat öronmärkta skattemedel i årtionden. Köpt sig ett gott rykte under påståendet att det enbart tack vare Suzuki skulle finnas orkestrar. Vilket så klart är nonsens. Orkestertrappor med ungdomsorkestrar har vilken större stad som helst i Europa. Ofta är huvudman för dessa orkestrar grund- och gymnasieskolorna, precis som för skolkörer. På det viset når musiken samtliga unga på ett helt annat sätt.

Men jag blev rädd. Skulle jag verkligen ge mig in i detta? Vet Lunds politiker att de motarbetar sitt eget beslut med musikchecken om de fortsätter ge Suzukimetoden extra pengar? Vill de ens veta? Går det att förklara att beståndsdelar som t ex ensemblespel och gehörsspel är självklara ingredienser i samtliga professionella metoder? Vågar jag röra vid att den påstådda Suzuki- exklusiviteten bygger på vilseledande information? Riskera reta personer som antingen inte vet bättre eller attraheras av särskilda förmåner? Många nätter sedan i juli har jag tillbringat grubblande.

”Alle Menschen werden Brüder” – Beethoven vann. Hade jag hållit tyst hade jag känt mig som en förrädare mot elever och kollegor, inte bara i Lund utan i hela landet.

Hösten blev ett pärlband av upplysande och diskuterande politikermöten, skrivelser, mail och upprepade kontakter med folk som är mycket klokare än jag. Jag är oerhört tacksam för alla dessa möten och goda samtal. Även vi musikchecksaktörer lyckades samlas på egen hand och skriva ner en gemensam formulering gällande musikchecken. Ett stort framsteg mot gemensamma mål och bättre samarbeten. I nuvarande musikcheck ryms problemfritt både ensemblelektioner och Suzukimetoden. I skrivande stund ligger en skrivelse av juristen Nils Hyllienmark på förvaltningen – och hos politikerna. Ett förändringsarbete är påbörjat. Resten får andra göra.

Nu ser jag framemot 2021, ett år där vi återigen firar Pappa Bachs födelsedag. I april är det dags för LIMUS Contemporary och uruppföranden av både ”Skryllewalk” av Johan Magnus Sjöberg och ”Berlin im Licht” av Staffan Storm. Båda verk specialskrivna för LIMUS. I maj firar vi Piazzolla och någon gång under våren kommer vi inviga vår fantastiska nya konsertharpa, en generös donation från en privatperson. Familjekonserter avstår vi ifrån, men Con Anima, klasskonserter, kommer vi förhoppningsvis kunna göra.

Tack för mig! Vill du läsa ännu mera så finns här en intervju gjord för IAWM (international Alliance for Women in Music) här som jag tycker blev riktigt bra.

God fortsättning!
Gabriele

Bilder: Med Valentina Cammans som hämtar nya konsertharpan för omsträngning/ Konsert i Staffanstorp med Alexandra Brorssons egna arrangemang, foto för våra musikskolevänner i Ozzano/Med Lunda- S på konstruktiv möte/ Gruppfoto från årets sista Nikolauskonsert, tillika sista konsert på 2020.

Månadens Gabriele, maj 2020:

Mitt yrke har en tradition som räcker flera hundra år tillbaka. Det är jag stolt över. Aldrig har detta yrke med sin särart och identitet varit så nära att suddas ut som nu. ”Låt oss värna vår profession!” sa jag redan för 15 år sedan till SPPF, Sveriges enda yrkesförbund för pianolärare, dit man bara fick inträde med legitimation. Men SPPF gjordes om till EPTA Sverige, ett öppet forum som i andra länder bara kompletterar renodlade fackförbund för professionella.

Idag skulle vi gått igång med årets ABRSM examen med en engelsk examinator. 59 kandidater skulle spela upp och examineras – fyra långa dagar hade det blivit. Nu är allt inställt. Inga guldkantade diplom, inget beröm och inga goda råd för elever och lärare av en utomstående specialist. Men ändå äger våra elever nu vad de har lärt sig på vägen: goda allroundkunskaper, repertoar, teknik, sightreading och ”understanding by listening”, gehör.

Vilken sorts lärare behövs för att kunna ge unga en sådan kvalificerad utbildning – på deras fritid?

I veckan skickade Lunds Lärarförbund ett brev till förvaltningen. Tydligen har den mycket positiva utvärderingen av musikchecken drivit motståndarna på barrikaderna. Lärarförbundet (dvs även mitt fack!) kräver att alla lärare som undervisar för Lunds musikcheck ska anställas med tillsvidaretjänster och konditioner som liknar grundskolelärare. Tillsvidareanställning som timlärare förkastas helt. Vad kalaset kommer kosta skattebetalaren bryr man sig inte om. Att kostnaderna kommer leda till mindre antal elevplatser bry man sig inte heller om. En ”sund” kö vore bra att ha…..

Som värst upplever jag att man inte bryr sig om vår egen identitet, vår egen yrkesbransch, vår egen kvalifikation. En fatal följd av kulturskolor, denna kommunala påhitt, som klumpar ihop olika estetiska universum. Det ska vara enkelt att administrera, enkelt att styra. En pianolärare kan arbeta som kulturskolelärare, men kulturskolan är inte per definition dess enda möjliga arbetsplats. En pianolärare är definitivt ingen grundskolelärare, som måste förhålla sig till läroplaner, leverera resultat och ge betyg. En pianolärare arbetar under helt andra förhållanden och är utbildad (förhoppningsvis) till en mix av kvalifikationer för just detta specifika arbete.

Självklart vill alla vi professionella ha bra betalt, trygga konditioner och en förutsägbar inkomst.
Men vi måste få definiera våra behov själva. Många bland oss önskar kombinera undervisning med frilansarbete. För våra elever är en frilansmusiker/pedagog guld värd – så länge pedagogiska meriter och kontinuitet i undervisningen garanteras. Konstnärlig synergi –  det är vad unga som använder sin fritid för att utbilda sig i musik förtjänar. Inte mindre än så!

Det måste få finnas entreprenörer och arbetsgivare som vågar satsa på nya arbetsplatser, skaffa en vital arbetsmarknad och goda utvecklingsmöjligheter för oss professionella. Där ingår också olika sorters tjänster. Rena översitteriet av facket att vilja bestämma vilka sorters tjänster det ska få finnas för ett yrke med så lång tradition.

Men där finns mer att säga – om förutsättningen för att kunna livnära sig på detta yrke.

I veckan hade vi möte med en IT- person som sa ”I vår bransch anställer arbetsgivaren så snart det finns lite pengar i potten”. Jag frågade ”Har ni i IT branschen också konkurrens av en arbetsgivare (kommunen) som subventionerar samma tjänst med 90 % skattemedel?” —-Tystnad—-

”Vet du hur mycket svart arbete dessa missförhållanden för med sig?” — Försynt nickande —

Jag fortsatte förklara att utbildning på ungas fritid måste få lov att styras av deras egna val. Vill många spela piano, då ska de få göra det. Blir de subventionerade då får det gälla alla val. Samma subvention till alla instrument. Utan styrning.

Vill man ha klassiska orkestrar så ska kompetenta lärare kunna motivera unga med vår konstnärlighet och kreativitet. Inte, som det görs nu i Lund, med ekonomiska privilegier. Unga som “väljer” ett instrument som behövs för Lunds sk ”orkestertrappa” får du just nu dubbelt- och trippel så mycket undervisning på kulturskolan som en elev för t ex gitarr eller piano.

Tillbaka till Lärarförbundets skrivelse: med sina krav på enhetliga tjänster trampar de ner på den lilla plantan som Lund håller på att kultivera: musikchecken som ger unga fria val av musikskola och instrument, utan köer och till jämlika ekonomiska villkor. Musikchecken ger också lärarna möjlighet att välja sin arbetsplats.

Nu ska äntligen den offentliga subventionen få följa med eleven. Arvoderingen för läraren beror på elevens val. Kan man inte acceptera detta så har man definitivt valt fel yrke.

Lärarförbundets skrivelse, till synes författat av kulturskolelärare, vill hålla fast och utöka dyra anställningar och privilegier för några få. Jag är chockerad över så mycket okunskap och närsynthet.
Må vi ha styrka och mod att värna vårt yrkes framtid. Låt oss uppfinna musikskolan på nytt.

Gabriele (bilderna är från 2019-års ABRSM examinationer)

Lärarförbundets skrivelse
Gabrieles replik

****

Månadens Gabriele, april 2020:

Sedan många år har mina kollegor och jag fört diskussionen kring online – lektioner. Pros och cons. Pro för låga produktionskostnader: man behöver inte hyra lokal, man behöver inte köpa in instrument och utrustning för eleven att använda på lektionen. Pro för enkel logistik, föräldrar behöver inte skjutsa sina barn, läraren kan använda tid på hela dygnet fritt efter behag, man kan flytta tider på lektioner utan att ta hänsyn till om ett undervisningsrum finns ledigt.

Kontra för bortfallet av det personliga, allt det outtalade som ligger i små gester. Kontra för bortfallet av samspelet, både det musikaliska och det mänskliga. Kontra för tekniska problem som är oberäkneliga och bryter flowet. Kontra för bortfallet av spontana repertoarval ”nu tycker jag det här stycket skulle passa perfekt”. Kontra för begränsningen av rörelsefriheten i rummet som vi faktiskt använder ganska ofta, även för pianoelever. Och slutligen kontra för att faktiskt inte alla har tillgång till digitala uppkopplingar, en exkludering som spär på orättvisor som redan finns genom kommunala subventioner.

Sen kom Corona. Över natt skulle det vara självklart att ge online- lektioner. Staffanstorps kommun låste ut oss från våra undervisningsrum. Vi skulle ”hitta lösningar själva”. Några datorer som arbetsredskap fick vi inte därifrån. Kommunens adminstratör mailade 24 mars: ”Är det nya tider på gång? Kanske är en dator/platta/ smartphone lika mycket ett arbetsredskap som en fiol?”

Jag har lång erfarenhet av kommunal okunskap och velat hålla mig ifrån detta. Nu, med musikchecken som ger barn så mycket bättre möjligheter, har det ändå blivit en del samarbete med kommuner. Men i krisen visar sig det rätta ansiktet. Nej, en dator/platta/ smartphone är inte lika mycket arbetsredskap i seriös musikundervisning som en fiol. Och elever har rätt till sina lektioner. Vi jobbade som besatta för att lösa detta – åt en kommun som nonchalerar vårt arbete och våra elevers vilja att lära sig. I mina ögon har Staffanstorp med detta diskvalificerat sig som pålitlig samarbetspartner. Men nu är det ju inte bara jag som bestämmer på LIMUS…. ( Som nog är tur!)

Tillbaks till online- lektioner. Klart vi själva skaffade datorer så snart Coronahoten dök upp på horisonten. I det fallet var jag faktiskt snabbare än Fredrik, trots min fossila ålder ? Klart vi vidareutbildade våra lärare som inte hade erfarenhet av online- lektioner. Klart vi ändrade upplägget av kurser så att flexlektioner kunde tas digitalt och att lärare som inte kände sig friska kunde jobba hemifrån om de ville. Klart vi begränsade antalet personer i våra hus och var stränga med hygienen. Men också klart att vi försökte bevara det personliga mötet, om än med lite distans. För vi vet vilken energi och positiv kraft det kan ge. Sånt som behövs, särskilt i kristider!

I samband med detta vill jag ge Lunds Kommun en stor eloge! Här har vi fått oerhört bra stöd och snabb feedback i dessa tuffa tider. Vi får t o m lite bidrag att filma våra fyra ”extra- small” elevkonserter 1 maj så att fler kan glädja sig åt våra elevers fina spel!

Något som har förvånat mig i sin styrka och omfattning är hur lite många av våra utländska familjer litar på svenska myndigheter. En storm av rädslor och egna beslut om att hålla barn hemma flög över oss, något som vi bara kunde hålla hanterbart för våra lärare genom ytterst stränga regler. Jag vet att IES fick stänga på grund av att föräldrar höll barnen hemma. Tack och lov gick det inte så långt hos oss.

Och så är det ännu en ros kvar att dela ut i denna månadens!

Den ska gå till mina underbara kollegor. Ett ständigt flöde av informationer via mail – som vi som tur ändå redan har rutin på . Men nu skulle man läsa, svara, anpassa sig, meddela elever, ställa om undervisning. Det har fungerat utmärkt i de allra flesta fall. Och jag hoppas innerligt att det kommer fortsätta bra, med gott mod och siktet inställt på att vi kommer klara denna kris tillsammans.

Gällande framtiden så vill jag berätta om att Lund nästa år vill utöka musikchecken så den då kommer omfatta hela fem årskullar, 2010 – 2014! Underbart! Vi kommer, kanske redan i år, uruppföra ”Skrylle- Walk”, skriven av Johan- Magnus Sjöberg speciellt för våra musikcheckselever. Mina kära fd elever och nu kollegor Signe Olofsson och Fredrik Schützer kommer få ett specialskrivet nytt verk för två pianon av en annan av mina favokompositörer Staffan Storm. Och ganska snart kommer LIMUS fira sitt tioårsjubileum, lämpligt nog samtidigt med min 60årsdag – något som jag inte trodde jag kunde få lov att uppleva.

***

Månadens Gabriele, dec 2019:  

12 månader sedan sist – lika många månader som halvtonsteg i skalan. En för varje durtonart – eller molltonart, som du vill. Varje månad, eller låt oss tänka grundtoner, innehåller därtill hela spektret av övertoner. Som i sin tur bildar tonens dur- och moll- treklanger…

Jag älskar att prata med mina elever om det ”hemliga talet” tolv, och för den delen även min andra käpphäst, talet fem.  Det är kul  att kunna sätta igång inte bara känsloprocesser eller tekniska färdigheter, utan också tankeprocesser som leder till kunskapsletande.  Jag är fast övertygad om att denna kombination bygger en fin och hållbar relation till musicerandet.

Skolans Facebook-sida har långt över tusen likes. Letar du efter aktuella händelser, små vardagsberättelser eller paparazzi-bilder – kolla där! Det går också fint att lägga en kommentar och komma i dialog med mig eller med en kollega.

Ska jag räkna upp år 2019 års highlights så är det i första hand alla fina stunder med gamla och nya elever, deras föräldrar och deras familjer när det är dags för konsert. Det är det fantastiska samarbetet i ett kollegium som verkligen brinner för sitt arbete och där alla bidrar med sin egen bakgrund och erfarenhet.

Vårt nya hus på Helgeandsgatan har tagit form, vi har strukturerat upp vår administration med två omfattande nya program, både Fortnox och Speedadmin, vi har samarbetat med Sommarlund och Vinterlund, initierat nya kurser (Parents in tune), genomfört 47 internationella examinationer enligt ABRSM (med bravur!), startat med nya instrument (Dragspel och Oud), startat en ny filial (Torna Hällestad) och inte gett oss när Musikchecken i Lund nu tar sina första stapplande steg – med alla gigantiska falluckor som lurar bakom varje hörn.

Inte utan stolthet tänker jag att det är vi, våra elever, elevföräldrar och mina kollegor, som har sett till att det nu inte längre finns en kö till att lära sig spela ett instrument. Att barn kan få välja vilken musikskola de vill gå på, till samma låga egenavgift hos alla aktörer. Kommunala Kulturskolan har lyckats behålla privilegiet för många åldersgrupper, men jag tror inte att det kommer vara hållbart framöver. Inte heller att behålla Suzukilinjen som Kulturskolans egen gräddfil. En metod som bygger på oreflekterat härmande, lydnad och kontroll (t o m över föräldrarna) kan omöjligt generera extra skattemedel i tider där vi måste kämpa mot likriktning.  Just nu används alltså skattemedel för musikchecken SAMT extra för Kulturskolan som parallellt (!) bedriver Suzukilinjen. Låt Suzukimetoden öppna en egen musikskola i Lund och agera på jämlika ekonomiska villkor som alla andra, är mitt förslag.

2019 års konserter? Jo, vi hade knappt flyttat in så var det dags för Pappa Bachs födelsedag. I maj följde så Invigningen med tal, bandklippning, elevkonserter och en underbar gästartist, Göran Söllscher, samt en talare som fick mig att få lite våta ögon: Kent Olofsson. Kollega och vän som följt skolan under årtionden. Två vackra morgnar i juli förgyllde lärarna med sommarkonserter på Clara Schumann – verandan och i september, på Kulturnatten, var det dags att berätta mer om Clara Schumann, som både hade 200-års jubileum och gett namn åt vår nya lilla konsertsal. I oktober la vi en ensemblekonsert (nuförtiden tre per år) i fina Helgeandskyrkan där vi har en stor och trogen publik och i november, äntligen!, Musiksagan igen med våra förskolebarn. Förra året i november fick vi hoppa över Sagan och börja packa flyttkartonger istället. (Det är oerhört skönt att detta är över!!!)

Young Academy deltog i Lund Contemporary på Odeum och uruppförde Emil Fredbergs ”Sju skisser i färg” för dubbelpiano i växlande besättning, upp till 4 spelare samtidigt.  Ett uppdragsverk som vi finansierade med sponsorpengar. Eftersom den konserten låg i februari, så var det dessa spelare som under förra jullovet hade lektioner i tomma rum, bland nertagna whiteboards, kala väggar och gapande hyllor. Det går att musicera överallt om man vill… I juni fick två av mina unga pianister chans att spela Mozart och Haydn med en professionell orkester på Palladium i Malmö. En riktig musikalisk höjdpunkt.

Färgtemat tog sedan Fredrik och kollegorna upp väldigt fint på Kulturnatten med tre blandade elevkonserter som gick i färgerna grön, blå och röd. ”Spotlight on LIMUS”.

I skrivande stund förbereder vi febrilt fem Nikolauskonserter. 222 medverkande har vi räknat till. Hoppas att Sankt Nikolaus har vägarna förbi och tillräckligt många överraskningar för alla ?

Sist: många vet att jag har fått ett återfall av cancern, just när jag skulle varit cancerfri i tre år. Det är tufft att vara sjuk när man vill så mycket, men jag hade tur och det hela upptäcktes tidigt. Jag har också tur att leva med musiken som är bästa tänkbara medicin och att ha ett arbete, kollegor och elever som känns meningsfullt, dag efter dag.

Varmaste decemberhälsningar!

Gabriele

*****

Månadens Gabriele, dec 2018:

Det blir inte många ”månadens” just nu. Dessa månader kännetecknas av möten, skrivelser, initiativ, väntande på svar (som ofta är att svaret kommer senare…) och ett oavbrutet försök att få ihop ekvationen att en verksamhet som enbart finansieras av elevavgifter plötsligt ska klara av att betala en fyrdubbel hyra. Iscensatt av Lunds politiker.

Politik, ja, det är vad det handlar om. Vilken prislapp får en privat internationell musikskola jämfört med vad musikundervisningen i kommunala kulturskolan får kosta? Vilken prislapp får kommunens barn när de väljer en verksamhet som inte är kommunens egen? Ska politiker stirra sig blinda på verksamhetens driftform och tjänstemän få sitta och rekommendera ett litet kulturföretag att hellre bli en förening? Ett svidande minne från en kommentar jag fick på kommunkontoret: ”När vi ger er hyresbidrag så kan ju Alfa Laval också kräva hyresbidrag” med påföljande uppmaning att “ni måste kunna betala marknadsmässiga hyror!” Det var nog bland det värsta jag har hört dessa månader.

Månadens favoritbild: 250 “hemliga handskrivna budskap” till helgens musikanter.

Jag bet ihop och sa inget om att det faktiskt är kommunen som förhindrar en ”marknad” för de tjänster vi säljer. Själv är jag inte intresserad av varken ekonomisk vinst eller marknad. Det räcker bra om våra elever får samma ekonomiska villkor som eleverna på Kulturskolan. Då kan också fler duktiga pedagoger livnära sig på sitt yrke – ett mycket enkelt samband.

Men tills vi kommer dit är det en bit väg kvar. För att se det positiva i årets uppmärksamhet kring vår fråga, också i medierna, så har Lunds politiker (de som är emot jämlika ekonomiska villkor) gjort sig en björntjänst. Klyftorna har blivit ännu större och kommunen har ännu fler ögon på sig när det gäller införande av musikcheck.

I vårt nya hus på Helgeandsgatan håller nu byggarna på att göra ett fantastiskt sistaminuten-jobb. Det kommer att bli himla fint och jag ser många nya möjligheter. Vi har ett bra samarbete med serviceförvaltningen, även om de på skoj säger “Snart är vi klara med er och sen vill vi inte se er mer…”. Allt kommer inte bli klart till inflyttningen i januari – men som musiker är jag ju van att vägen är målet.

Nu är jag på väg till våra Nikolauskonserterna i Magle konserthus. Tänk att det är över 200 musicerande elever som får sin chans denna helg – solo, samspel, ensembler, jullåtar, klassiska stycken, filmmusik … en godispåse med livemusik för alla! Och visst, allspel bygger vi också in ?

Det blir långa konserter, långa dagar och på söndag eftermiddag kommer mina underbara kollegor och jag vara ganska slut, men känna att det är detta som gör vårt arbete så betydelsefullt.
Ses och hörs!
Gabriele

Onsdag den 29 augusti. Sydsvenskan har idag publicerat en fin text av vår elevförälder Emma Köster. Det förlöste mina tankar för att kunna skriva den mest personliga texten någonsin och skicka in den också. Vet inte om den publiceras. Här är den:

Sedan kärleken lockade mig till Lund har 30 år gått. Envist har jag, trots en våg av ideologiskt färgade motgångar, fortsatt med det som jag anser vara mitt livs uppgift.
För att förstå detta måste man veta att jag tillhör tyska efterkrigsgenerationen. Min familj splittrades genom muren, min mor berättade ofta hur hon som ung officersdotter tvingades att vara med i ”Bund deutscher Mädel”, hur morfar försökte motarbeta det som han snabbt insåg var en stor fara. Far kröp undan kriget genom att forska i matte. På 60-talet packade mor och jag tusentals paket åt våra släktingar i öst. Flera paket skickades varje vecka trots att vi som flyktingfamilj med 6 barn själv hade det ytterst knapert. Jag lärde mig att jag med egna händer kunde mildra effekterna av ideologiska skygglappar. Att det lilla kändes stort märkte vi av tackbreven.
”Varför gjorde ni inte mer när ni såg vad som höll på att hända?” – det är den permanenta frågan som jag ställde mina föräldrar och äldre släktingar. ”Vi visste inte” och ”Vi vågade inte” – blev svaren. Jag bestämde mig för att göra allt jag kunde för att sådant aldrig skulle hända igen.
Mitt verktyg är musiken. Unga människor som lär sig musicera lär sig lyssna på varandra. De lär sig samarbeta med respekt för och uppskattning av varandras olikheter, de lär sig göra sin röst hörd och de lär sig ställa sig på en scen och sprida det som de anser vara värdefullt. Jag passar på att ge dem kunskap, historiskt perspektiv, fokus, tålamod och disciplin.
Allt detta är förutsättningar som ger unga verktyg att bli starka som människor, att kunna göra kloka val, att inte blint låta sig påverkas – att bära vårt samhälle framåt på demokratiska grunder.
När jag kom till Lund insåg jag snabbt att musikutbildningen på barnens fritid hade en fast ideologisk stämpel. Enbart ett fåtal barn skulle få überstora subventioner av skattemedel. Väldigt många andra stod utanför.
Så jag började först påverka den kommunala verksamheten för att ta in fler barn, det misslyckades fatalt, och sedan bygga professionella alternativ. Letandet efter att kunna erbjuda låga priser trots saknande subvention i kombination med långsiktigt ansvarstagande ledde mig genom stationer som studieförbund och föreningar. Till sist hamnade jag på AB som mest hållbara driftformen.
2018 ser jag både min första skola, PSS och min andra, internationella LIMUS fylla ett stort behov. Men politiska ideologier om driftform överskuggar värden som att det här faktiskt växer fram unga som dagligen övas i demokrati. Den blindheten oroar mig lika mycket som när jag som barn hörde min moster säga ”Vi visste inte…”
Lunds kommun kastar nu ut LIMUS från prisvärda och optimala lokaler. Mycket högre driftkostnader hotar i nya lokaler. Kommunen avslår vår vädjan om ekonomisk hjälp med hänvisning till vår driftform. Jag och mina underbara lärare från alla världens hörn vill inte arbeta med en musikskola som segregerar barn ännu mera än hur det utan den förhalade musikchecken redan är fallet.
Jag hoppas innerligt att politiker och Lunds tjänstemän nu brådskande gör ett aktivt val att använda resurserna som dedikerade musikpedagoger med mig har skapat här i Lund. Släpp idén om att vi skulle kunna göra en ekonomisk vinst genom att driva en privat musikskola! Det gör vi inte. Det är helt andra vinster vi ägnar våra liv åt.

Ses och hörs på Kulturnatten den 15 sept!
Gabriele

Månadens Gabriele, Augusti 2018

”Hej! Vi står fast vid att entrédörren mot Möllegatan måste tömmas. Det behöver vara rent och snyggt och det ska synas att det finns en skola här. Våra skyltar nere i korridoren blir på så sätt synliga redan från entrén. På dörren mot gården kan ni ha hur många anslag som helst .” Så mailar mig Malin, rektorn för Hedda Andersson Gymnasiet, våra nya grannar på Möllegatan 8.

Våra konsertaffischer som sitter i magnetramar på entrédörren till Möllegatan 8 har väckt förargelse. Det är inte kommersiella affischer för inköpta artister utan för elevkonserter med hundratals av våra musikanter. Gratiskonserter. Minnet av och förväntan inför ögonblick där unga människor vågar ta plats, står för sitt engagemang, visar sin kunskap och där vuxna faktiskt lyssnar på dem. Dessa affischer berättar om att musik kan vara så mycket mer för unga än bara musik – om man ger dem rätt verktyg att utvecklas!

Vi vill gärna att vår huvudentré där även vår brevlåda finns, välkomnar med detta budskap.

Jag blir ledsen för att denna rektor, som om bara 5 månader ändå vill flytta in i våra rum – utan att vi i nuläget vet hur framtiden ska lösa sig för oss – bombarderar mig med budskapet att våra affischer skulle göra entrén smutsig och ful. Att våra affischer inte ens en sista termin skulle få lov att vara kvar på en plats där de har satts upp i 12 år. Och nej, igen människa kan titta kring ett hörn och se skyltar nere i korridoren, dvs nedanför trappan. Däremot finns en gigantisk HAG-skylt uppsatt direkt utanför entrén samt en stor skylt precis innanför entrén. Ingen missar att HAG finns där.

Men jag lovar rektorn att hitta en lösning.
När jag kommer till skolan, mindre än ett dygn (!) senare, så har hon redan rivit ner affischerna.

Jag undrar om hon hade gjort likadant om det hade handlat om Kulturskolans verksamhet och kulturskolans affischer.

Det är så sorgligt att vår driftform, som är det enda möjliga sättet att garantera en långsiktig hög kvalitet, direkt ansvarstagande och helhetstänk, kan ge kommunala själar anledning till att ta fram vassa armbågar. (Och ibland mer än så..) Det är ju tyvärr inte första gången jag ser sånt. Dubbelt sorgligt eftersom vi skulle tjäna så mycket bättre om vi, som Mejeriet, drev skolan som en ”ideell förening” utan att i verkligheten vara det.

Men framtiden ligger inte där.

Om kommunen vill ha ett flöde av kreativa idéer måste olika driftformers särdrag tillåtas. Resurserna till unga som vill lära sig spela instrument måste fördelas jämnare. Just nu belönar kommunen enskilda barn som går till Kulturskolan med en översubvention. Musikchecken, beslutad sedan juni 2017, är fortfarande inte verkställd.

Samtidigt riskerar LIMUS att bli en rikemans musikskola. De mest lämpliga ersättningslokaler som kommunen och vi har hittat efter 7 månaders letande kostar 350 000 kr mer i årshyra. Tvingas vi betala även detta helt själva, så chockhöjs våra redan höga avgifter.

Kulturchefen har räknat ut att en musikcheck per barn/ år ska kosta 11 000 kr/år. Det är med andra ord pengar som varje barn på Kulturskolan redan nu får i dold subvention. Enbart 14% av detta per barn i kategorin ”musikchecksberättigade” hos oss skulle täcka den nya hyran.

Räknat utifrån kulturchefens egna siffror så skänker LIMUS Lunds kommun årligen drygt 2,5 miljoner kronor – enbart med ”musikchecksberättigade” elever, dvs 7 – 20 år, boende i Lunds kommun.

Jag är ofta mycket trött. Undrar om så-har-vi-alltid-gjort-krafter till slut lyckas det som cancern inte förmådde: att förgöra mitt arbete, inte bara för 380 elever och 22 lärare på LIMUS, utan en livsviktig strukturell förändring som skulle kunna stråla vidare från Lund till fler kommuner.

Vårt samhälle behöver massvis med musikskolor med plats för alla. Massvis med unga som kan tänka utanför så-har-vi-alltid-gjort-begränsningar, som drar nytta av olikheter och som får hjälp att utvecklas som ”doers” med mod att ta sig an utmaningar och forma något bättre.

Märkligt nog är det exakt dessa ideal som Hedda Andersson Gymnasiet lockar blivande elever med.
Så: var ligger problemet?????

Vi, i alla fall, har redan dessa elever, sådana som man ser här på bilderna: Lykke och Linnéa som ställde sig med en egen fräck barnvisa på barnvistävlingens scen, eller de tolv som åkte ner till Ozzano för att musicera i små ensembler med italienska elever. Eller alla dem som våra affischer berättar om.

Tack till mina vänner Christian Bährens och Johan- Magnus Sjöberg som just påminde mig om i vilket fantastiskt stort universum och vilka komplexa förbindelser vi musiker lever i. Än är jag inte redo att lägga ner.

Gabriele

***

Månadens Gabriele, Oktober 2017

Idag kom det upp en bild på Facebook som är många år gammal: tre av mina elever, då studenter, ger konsert på Ideon. ”Det var länge sedan vi spelade sexhändigt”, skriver Hanna. Nu går Hannas lilla dotter i vår introduktionskurs i Music Kindergarten. Mormor Gertrud spelade ”Clair de lune” på Kulturnattens utomhusscen – uppbackad av hela familjen och en stor hängiven publik. I november kommer Gertrud vara ”sagotant” i LIMUS Musiksaga som spelas, gratis, för förskolebarn.

Jenny gifter sig! ”Följer du med och spelar lite fyrhändigt med mig”, frågar jag Fredrik.
“Lite av din fina solorepertoar skulle nog också passa bra.” ”Javisst”, säger han – och reser en lördagskväll till Blekinge. Brudparet och gästerna njuter av lugnet som musiken skänker den annars så livliga festen. Det är, som det alltid har varit, något speciellt med livemusik.

”I will be in Sweden for a few days”, skriver Anne, pianist från Philadelphia, som följer mitt arbete sedan många år. ”Could we meet?” ”Of course, lovely”, svarar jag och ordnar en utflykt med ytterligare två kollegor, Celia Linde och Mariko Hallerdt. Vi åker till Skarhults slott där vi får en specialvisning på engelska för den underbara utställningen ”Den dolda kvinnomakten”.
Dagen med denna amerikanskt- japanskt- svenskt- tyska kvartetten blir en av de mest roliga och inspirerande jag har haft på länge.

Det plingar på Linkedin: Henry, en av mina första kinesiska elever, som nu lever i New York och snart blir pappa, hör av sig. Vi träffas i Skrylle och skrattar över gamla minnen från tävlingar, konserter och vanliga lektioner. ”Nu har vi en större lägenhet”, säger han, ”nu kan jag äntligen köpa ett riktigt bra piano”. Och sen är vi inne och diskuterar repertoar.

”Wir kommen nach Lund, wann sehen wir uns?” mailar Paula, min kollega och vän från Berlin. Det var Paula som fick mig att upptäcka ABRSM. När jag väl hade flyttat till Lund så initierade jag med Paula och Ilse, två kollegor från min gamla arbetsplats i Berlin Steglitz, ett elevutbyte Lund – Berlin. Projektet fortsatte och har fram tills idag skapat många tysk- svenska kontakter, både bland unga och också bland deras föräldrar.

Det gemensamma kittet i alla dessa och väldigt många fler relationer är musiken.
Idag har LIMUS en annons i Sydsvenskan under mottot ”Musik för hela livet”.
Den hade lika gärna kunnat heta: ”Musik ger vänner för hela livet”.

Denna höst är det förresten exakt 20 år sedan att jag började driva Musikskola i Lund. 
Blåsiga hälsningar från en kanstanjesamlare!
Gabriele

Månadens Gabriele: sept 2017:

Ett nytt läsår har startat och med detta många spännande idéer och nya möjligheter.

Förra läsåret drog igång med en ensembledag för gitarrer, fioler och pianister. I år satsade jag på att för en gångs skull samla alla lärare samtidigt. Vanligtvis träffas vi ju i mindre arbets- eller instrumentgrupper. När jag skulle hälsa välkommen var jag nära tårarna. Vilken förmån att få arbeta ihop med alla dessa härliga människor! Efter några timmars möte bar det iväg på dräsiner i Björnstorp. Vi cyklade i vårt vackra landskap och avslutade med mysig picknick i det gröna. Se fler bilder och även en film på FB LIMUS Musikskola.

Ett annat spännande äventyr var att lära sig mer om rörmakeri (för oboister) och få igång en kurs i detta.  Min goda vän Lisa Nyberg, oboelärare på kommunala kulturskolan hade önskat sig detta länge.Veckan innan terminsstarten välkomnade vår unga lärare Halel Levin den första förväntansfulla gruppen av unga oboister som skulle lära sig göra egna rör.

Några andra måste tyvärr vänta lite längre – det är alla som vill lära sig spela harpa. Här blev läraren sjukskriven direkt i terminsstarten, men vi hoppas på en start senare o oktober.

Annars har vi haft en lugn start på alla linjer och kunnat ta in en del nya elever på restplatser.
Nu är vi nästan fulla på båda ställen och alla dagar i Lund, helt otroligt! I Hjärup har vi möjlighet att växa tack vare att vi fick ett eget rum på Uppåkraskolan.

Ingen sol utan skugga, ibland blir föräldrar missnöjda. Oftast kan jag reda ut det, det handlar kanske om ett missförstånd eller om för höga förväntningar. Men just nu sysslar jag med ett märkligt ärende. En förälder som ville förhandla sig till 25 min mer undervisning på en 300 minuters sommarkurs. Alla som känner mig vet att jag är den mest generösa personen när det gäller undervisningstid. Men att avtala detta i förväg utan att ens ha börjat? Jag sa nej, och då ville föräldern inte ha kursen alls, trots att tiderna var bokade långt i förväg. Jag sa nej igen. Nu har vi hamnat i utdragen strid på ARN som för mig handlar om en princip, långt viktigare än 2800kr inkl 25% moms, som kursen skulle ha kostat.

Har funderat jättemycket på vem som egentligen bär ansvar för att vårt yrke har så låg status. Varför vi anmodas att jobba svart, varför kan det prutas med våra tjänster och varför anses det så oerhört fult att sätta en timlön som är adekvat vår specialkunskap och långa utbildning?

Samtidigt hör jag att Lundapolitikern Elin Gustafsson (S) och hennes kamrater smider planer på att genom Musikchecken ge lärarna på kommunala Kulturskolan dubbla fördelar – och med detta göra klyftan ännu större. Man blir så matt!

Just nu finns det dock annat att oroa sig för, nämligen om det regnar på lördag. Om 16m2 scen inte är alldeles för liten. Om tidsschemat med över 100 spelare kommer spricka totalt? Om flygeln tappar stämningen eller ett barn ramlar ner för scenen? Eller om ljudteknikern inte får strömmen att fungera? Det är Kulturnatt i Lund. Det är vår nya satsning ”Klassik på gården” kl 14.00 – ca 19.30 på Bredgatan 25. Och trots allt blir det säkert lika kul som vanligt när det handlar om att fira fru Musica med en massa unga människor.

Ses och hörs!
Gabriele

Månadens Gabriele, juni 2017:

När det är en seger att klara av femhundra steg med hunden eller när deppiga sjukdomstankar vill ta över, så är Facebook ibland en källa till nya impulser eller nya synsätt. Låt mig vända på perspektivet. Vår fantastiska vårtermin på LIMUS skulle jag kunna sammanfatta så här:

Besök på sidan: 4000 (260 elever)
Antal arrangemang: 15 (om jag bara räknar konserter, workshops och Grades-proven)
Deltagit i arrangemang: 600 spelglada musikanter
Besökare på arrangemang: 2000 nära, kära och några nyfikna.
Räckvidd: 57 389 eller fler 🙂
Likes: väldigt många …
Unlikes: finns inte, men troligen någon politiker, se nedan.
Sidmoderatorer: 20 (lärare)

Känner du nu för att få ett fönster in i vår verksamhet så läs mer här på vår webbsida, på vår ”riktiga” FBsida eller lyft luren och bestäm träff med oss!

Ganska overkligt känns det att Lunds fullmäktige för några dagar sen har beslutat att införa en Musikcheck 2018. Visserligen vanns detta bara med några rösters majoritet och som någon politiker uttrycker det, så måste framfarten nu navigeras trots motvilliga partier. Men jag tror att fortsatt upplysningsarbete kan fortsätta förändra. Hoppas bara att motståndarna nu inte blåser upp till prestigekamp, typ som regeringen som just nu spenderar 200 miljoner på kommunala kulturskolor. Den nationella kulturskoleutredningen som har pekat ut en massa problem var svår att smälta för många. Lunds kommunala Kulturskola fick 2 miljoner av staten …

För mig själv är det en gåta hur någon kan vara emot att ge alla barn jämlika ekonomiska förutsättningar att välja sin professionella musikskola. Nu glädjas jag åt att många av Lunds politiker har tänkt, räknat och aktivt bejakat ett nytt system.

Lyckas vi sjösätta en hållbar modell med flera aktörer som respekterar varandra och som fokuserar på att leverera modern musikpedagogik, så leder det här beslutet på sikt till nya tider även utanför Lund. Nya möjligheter för fler av landets musikintresserade barn och deras professionella lärare!

Nya tider verkar det också bli med Lunds kulturförvaltning. Den nya Kulturchefen Annika Eklund hälsade på, så lämpligt just på min födelsedag. Hon verkar vara inställd på samarbete snarare än motarbete och lät mig gärna förklara hur LIMUS är uppbyggt, vilka tankar och erfarenheter som står bakom skolan och varför den har så mycket framgång.  Med skam erkänner jag att en viss misstänksamhet sitter i nerverna, efter allt jag har upplevt med kommunen. Men som obotlig optimist så ser jag framemot ett nytt motsidigt förtroende.

Nu är det sommar på LIMUS. Det musiceras på sommarkurser av hjärtans lust, i vissa rum pysslas det med översyn av våra hyrinstrument, i andra ligger högar av affischer, program och noter som väntar på sortering och på tavlan i mitt rum finns en gedigen planering om vem som spelar vad på höstens första två konserter.

Den 16e september, på Lunds Kulturnatt, lanserar vi ”Klassik på gården”, en open air musikmaraton på fem timmar med det bästa vi har: våra musicerande barn och ungdomar!

Ses och hörs! Gabriele

Bilder: höstens nya kurser! Harpa med Yesella, rörmakeri med Halel & internationell babyrytmik med Katja- bas

Månadens Gabriele, januari 2017:

Hur går det för ett företag vars ägare och ledare har fått cancer, fick genomgå flera operationer och har varit sjukskriven av och från ganska länge nu?

Sanningen är att det går ganska bra ändå! Vi har sedan några år etablerat tydliga arbetsstrukturer, stödjer oss mot väl inarbetade rutiner och – viktigast av allt – vi har ett lärarteam som helhjärtat tar ansvar för våra elever!

Det är med stor tacksamhet jag skriver detta, men också med vrede. Vissa lärare och elever behandlas som B-lag av kommunen. Det bryter mot barnkonventionen och ger privata skolor en tuff ekonomisk utmaning.

Vi kom med 906 underskrifter för Kulturchecken och blev bortjagade av förvaltningschefen. Han insinuerade en ”kupp” och att vi ville störa ett möte – ett möte som vi inte hade minsta aning om. Däremot hade vi frågat i förväg när det var bäst att komma och höll oss till anvisningen. Och tyvärr räckte inte 906 underskrifter för att den S-ledda Kultur – och Fritidsnämnden skulle sätta upp checken på dagordningen i dec. Nu hänger denna fråga i luften sedan mer än två år. Bara detta faktum visar kommunens oerhörda nonchalans. För 2017 önskar jag mig ett beslut, hur det än blir. Vi har i alla fall gjort vad vi kunde.

Berättelser om vår dagliga verksamhet finns nuförtiden mer och mer på vår Facebook-sida.
Vi kan stolt blicka tillbaka på en höst fylld med trevliga konserter, uttryck för det goda planerade arbete som görs varje dag i undervisningsrummen.

På Young Academy har det pågått ett projekt med nyskriven konstmusik i samarbete med Musikhögskolan i Malmö och prof. Rolf Martinsson. Fem nya verk uruppförs den 4 feb kl 14.00 på Odeum. Kompletteras med Johan Magnus Sjöbergs Lundapoem för 2 piano åttahändigt, skriven åt LIMUS 2012. Kom, lyssna och låt dig överraskas!
Gillar du Bach och hans tid så är du välkommen till ”Bach in the Subways” i vår alldeles egen Subway på Möllegatan 8. Dagen är 19 mars, kort innan Bachs födelsedag.

BMSL (Bilingual Montessorischool of Lund) har kommit med förfrågan om samarbete och under vårterminen startar vi upp en ny verksamhet där. För mig känns det väldigt roligt eftersom jag var med några år när BMSL startades. Jag gillade skolans koncept med språk och Montessori. Nu har skolan kommit till en fin balans och det skall bli jätteroligt att komplettera med mera musik där. Fredrik Schützer blir platsansvarig.

Vi har utökat vårt kollegium med Jin Kuh, piano klassiskt och ABRSM, och kommer snart även ha en eller två nya gitarrlärare. Mer om det i nästa månadens.

Ett Gott Nytt År med massor av musik önskar
Gabriele

Månadens Gabriele, september 2016:

Lunds kommun marknadsför sin Kulturnatt. ”Något för alla!!” – förkunnar de överallt.
Men nej. Men kommunala Kulturskolan är inte något för alla och Kulturnatten är inte det heller.

Våra pianoelever nekas tillgång till Stadshallens fina konsertflygel. Trots att det bara tar 5 min att hissa ner den. Trots att hela professionella pianovärlden rasar över utlåtandet av tf kulturchef Hallberg att D-flygeln vore ”fragil”. Pianoprofessorer från Musikhögskolor in- och utomlands ber kommunen om att göra om och göra rätt. De påpekar att våra unga spelar musik som är skriven för instrumentet och att deras engagemang behövs för framtida musiklivet.

Men nej. Kommunen svarar med invecklade förklaringar om verkställighet (ett beslut lät sig pinsamt nog inte hittas) och ”faror för flygeln”, helt gripna ur luften. Och ställer dit en hundraåring.

Märkligt att denna stora omsorg om D-flygeln dyker upp just nu. Under 12 år av flygelns 14 år har vi utan problem har fått använda den under Kulturnatten. Har våra barn blivit farligare?

Och är de plötsligt farligare än Kulturskolans elever som, bara 1 km bort, muntert trakterar en D-flygel i sin aula, inte bara under Kulturnattens konsert utan när som helst när deras pianolärare tycker att de behöver spela på en D-flygel?

Möjligen hänger det ihop med att kulturchecksdebatten börjar hota etablissemanget?

Den 31 augusti skulle enligt dagordning Kultur- och Fritidsnämnden fatta beslut i kulturchecksfrågan. I juni hade Kulturchecksutredningen blivit klar. Det tog kommunen två år.

Men hör och häpna vilket beslut som fattades i augusti 2016:
Det ska först göras en barnkonsekvensanalys! Fint. Förutom den lilla detaljen att det sedan 2002 redan finns beslut om detta, rörande samtliga beslut där barn berörs. Ett fullständigt överflödigt beslut alltså. Men, som dagordningen krävde, så hade man fattat ett beslut.

Detta fördröjer utredningen så klart ytterligare.
Ett trick som säkert kommer kallas ”att göra en Schenlaer” framöver, för det var hans sista arbetsdag som Kulturchef.

Och så fortsätter Lunds kommun att dela barnen i A-barn och B-barn. A-barn väljer valthorn trots att de vill spela piano, så de kommer in på kommunala. Där belönas dem med ca 8000kr/barn/år i subvention. Ingen ifrågasätter deras privilegier. De tas på allvar och deras musicerande ses med respekt.

B- barn efterlyser andra kompetenser än kommunala, gällande ett instrument, språk eller utbildningsupplägg. De måste stå för hela kostnaden själv. Och när det är Kulturnatt så nekas de spela på stans konsertflygel. Det är ”för farligt” och barnen är inte tillräckligt ”professionella” säger kulturskolans rektor och tf kulturchef Christian Hallberg.

B-barn får i bästa fall framföra sitt kunnande på en slutspelad flygel byggt 1915…

Och ja: Av B- musikskolor tar kommunen betalt 800kr + moms för en vaktmästartimme när publiken dröjer sig kvar för länge efter en konsert. Se fakturan.

Månadens bilder är från en fantastisk kul dag på LTH. Två timmars klassisk musik fördelade över hela dagen levererades av duktiga och spelglada musikanter.

Viva la musica!
Gabriele

Månadens Gabriele, juli-augusti 2016:

TACK!!!!

Sittandes på tåget Berlin – Malmö augusti 2015 lade Fredrik och jag grundstenen. Vilken info skulle finnas på vår nya hemsida och under vilka rubriker? Vi insåg snabbt att skolan hade växt enormt och hade utvecklat sin personliga prägel. En kall januaridag 2016 bestämde vi oss för en design. Sedan följde flera heta juliveckor med slipning av texter, bilder och oändligt med tekniskt pill. (Hurrah, Fredrik!)

Att lära mig Beethovens femte pianokonsert hade gått snabbare. Men nu finns den nya hemsidan och precis som med eget musicerande så är det en process som pågår alltid. Det gäller också för själva verksamheten!

Jag vill idag rikta ett stort tack till alla våra härliga elever & elevfamiljer. Att få ta vara på ert musikintresse och se det växa är min djupaste drivkraft!
Tack till mina hängivna kollegor – ert engagemang, er öppenhet och ert kunnande är en ständig inspirationskraft! Var och en bidrar personligt till att utveckla LIMUS.
För att även den administrativa delen hänger med tackar jag från hela mitt hjärta Anna, Fredrik och vår revisor Marie!
Stort tack riktas också till alla före detta lärare och särskilt till Veronica Sekander, Linnea Bergstam, Michaela Ottosson, Werner Breski och Mario Escribano som har tagit eget ansvar för linjebyggandet.
Inte minst tack till andra verksamheter som kommunala kulturskolan, sk ”ideella föreningar” och studieförbundens sk ”individuella studiecirklar”. Ni bidrar till att jag formulerar mig ännu tydligare för att visa LIMUS spjutspetsposition. Den pekar mot framtiden.

Äkta professionella privata musikskolor med direkt eget ansvar behövs som alternativ. Med nyfikenhet ser jag fram emot beslutet om Kulturchecken i Lund. Förhoppningsvis får alla barn i Lund framöver samma likvärdiga förutsättningar som barn i Staffanstorp. Förhoppningsvis vet kommunens toppolitiker att FNs barnkonvention inte handlar om att fösa alla barn till en enda (kommunal) institution.

På tal om det: hört ryktas om att aktörer inom frivillig musikundervisning bör upphandlas. Det känns märkligt. Kommunen har redan en ”fritidscheck” för barn från familjer med försörjningsstöd.
Så förebilden för en check som följer med barnet är redan etablerad. Vet den ena förvaltningen inte vad den andra gör?

Nu tar jag en sväng förbi skolan. Öde och tomt är det utanför, men ur våra fönster flödar ljuvlig musik. 
Ses & hörs på konserterna i september!
Gabriele

Månadens bild: Blommande mångfald på julikonserten.

Månadens Gabriele, juni 2016

Kommunala Kulturskolan är en frivillig fritidsverksamhet. Lärarna anser sig dock knappast vara fritidspedagoger och deras tjänster är utformade snarare som grundskolelärarnas. Dessa tjänster kostar skattepengar.

46 lärare innehar en kommunal tjänst för musik på Lunds kommunala kulturskola.
Kulturskolan marknadsför (eller när det gäller kommunala tjänster kallas det ju ” informerar om”…) gärna sitt ”stora utbud av ensembler” som ligger på 41 timmar i veckan.

Låt detta motsvara två heltidstjänster.
Kvar är alltså 44 tjänster för musikundervisning. Och även om inte alla är på heltid, och även om ensembleundervisningen så klart är fördelat mellan många olika lärare, så visar detta med all tydlighet:

På kommunala kulturskolan ges huvudsakligen inte ensemble- utan individuella lektioner. Många musikelever får både individuella lektioner plus gratis ensemble.
För att inte tala om ”gräddfilen”, Suzukiundervisningen, som här bedrivs upp till en ålder som är långt förbi Suzukis målgrupp.

Vilken politiker vill att skattebetalarnas pengar används för ett litet antal privilegierade barns individuella fritidssyssla?
90% subvention för vissa – 0% för andra??
Varför inte lite mindre, men lika mycket subvention för alla?
Vem vill blunda för att barnen saknar ekonomiskt likvärdiga alternativ?

Ge varje barn i kommunen en tvådelad kulturcheck: ena delen för en gruppverksamhet inom kultur, bild, teater, musik, dans. Andra delen som TILLSKOTT för individuell undervisning inom musik. Så att verkligen alla som vill kan göra ett individuellt val.

Låt olika professionella anordnare skapa en attraktiv mångfald i Lunds musikskolelandskap. Uppmuntra till pedagogisk utveckling och fortbildning och sätt inte skattepengar i en institution som under årtionden hellre ställer tusentals barn i kö än att den anpassar sig till behoven.

Apropå fortbildning: I mars bjöd LIMUS in till en lärarfortbildning kring Pianoensemble med två högt rankade gästlärare, en från England och en från Tyskland.

Medan varken rektor eller de inbjudna lärarna från Lunds Kulturskola ens svarade på inbjudan så nappade en del lärare från andra kommuner. Efteråt kom mail som dessa:

Hej Gabriele!
Tack för en mycket givande fortbildningsdag i en underbar välkomnande miljö! God mat och trevliga människor! Det var intressant att träffa gästlärarna och få deras egen presentation av sina kompositioner. ….
Tyckte speciellt om hans berättelser kring styckena och styckenas karaktär. Att man sen kan lära sig teori samtidigt är ju bara bra. Mycket användbart. ….
Fina elever du/ni har! Att lyssna på elever samtidigt som styckena presenteras eller att delta själv ger mycket mer än en presentation av styckena av en ensam person. …
Jag har redan börjat använda noterna, som jag köpte. Allt ifrån nybörjar c, 5 -tonsstycken till intervallstycken osv. Vet du hur och var jag kan beställa fler av Neurings noter?
Att spela ett fyrhändigt stycke varje lektion är både nyttigt och framför allt kul! Eleverna älskar det och jag också.
Gästlärarna presenterade en del andra låtar/övningar som inte finns i böckerna. Vore kul att få ta del av dem också. Jag återkommer gärna till sådan proffsig fortbildning!
STORT TACK!
Mvh Elisabeth Prahl

Tänk om även Lunds skattebetalare skulle kunna dra nytta av vår potential.

Ses och hörs på våra sommarkonserter!
Gabriele

Månadens bild: Lilla Anneke med sin cello i stora stadshallen.

Månadens Gabriele, april 2016:

Hälsar på i stadshallen för att lämna in en affisch inför LIMUS stora familjekonsert 23 april. Just den dagen repeteras det inför konsert med stadsorkestern och jag träffar många upprymda kollegor som undervisar på kommunala kulturskolan.

De har orkesterspel i sin tjänst. Gläder mig för dem! Vilken förmån att få spela under en spännande dirigent ihop med lovande solister. Griegs vackra pianokonsert porlar ner från konsertsalen. Härligt.

Gläder mig också för att Lunds kommun håller sig med en del anställda musiker.

Men ingen annan än just lärare med tjänst på kommunala får betalt för att spela i stadsorkestern. För alla andra, oavsett kompetens, så är stadsorkestern en amatörorkester med fritidsstatus.

Jag råkar veta att orkestertjänster ska vara kopplade till personer som även har professionell kompetens inom musikpedagogik. Där finns det nuförtiden många andra i Lund som är kvalificerade – men kommunen väljer att favorisera kulturskolans anställda.

Den oinvigde kommuninvånaren (och en del politiker) tror att det är enbart där som kompetensen finns.

Dags att revidera en politik som skapar elitistiska privilegier inom musikområdet!

Det berör i högsta grad även kommunens barn och ungdomar. De som väljer att spela instrument på kommunens kulturskola belönas med drygt 10 000/år, pengar som vi skattebetalare står för. Helst ska ungarna välja lära sig ett instrument som det inte är kö till, oavsett vad de egentligen längtar efter.

För mig känns det som en översittaraktig styrning enligt föråldrade modeller, inom ett område som bör kännetecknas av valfrihet, kreativitet och en jämlik tillgång till kompetens.

Månadens bild:
Av de fyra fina konserter som vi och våra elever redan har gjort denna vår, väljer jag en bild med vår sångpedagog Jean–Christine Eklund. Hon repeterar här inför lärarnas konsert i feb. Det blev fullsatt och drygt 2000 kr insamlades till Svenska Kyrkans Flyktinghjälp.
Bonusbilden är från Julia, 8 år.

PS: Se och hör mer på vår Facebooksida 🙂

Månadens Gabriele dec 2015/ jan 2016:

I nov/dec gjorde Sydsvenskan en artikelserie med titeln ”Musikskolornas marknad”. Utgångspunkten var den ideella föreningen ”Pianoforte” som ordnar musiklektioner på olika skolor i Lund och Malmö. Reportrarna uppmanade mig att skriva en debattartikel, men jag väljer istället att fejka en intervju. Så här hade det kunnat se ut:

Reporter: Hej Gabriele, vad tyckte du om vår serie och titeln?
Jag: Jättebra att ni drar igång en offentlig diskussion. Tack för att ni tog tag i detta! Men varför valde ni en sådan provocerande titel? Ville ni flagga för att ekonomiska intressen vore på väg att styra barnens lust att lära sig spela instrument? Irriterade kommentarer av S-politiker och Kulturskolerådet lät inte vänta på sig. Jag hade hellre kallat serien ”De exkluderade barnens jakt på en bra musiklärare”. Eller ”Kommunalt monopol splittrar och segregerar”.
Reporter: Pianoforte då? Eleven betalar 50% till en företagare och 50% till en lärare som måste fakturera själv. Som täckmantel en ”förening” som hyr billigt från kommunen?
Jag: Pianofortes konstruktion är bara ett symptom på ett mycket större problem.
Reporter: Ja just det, det har du ju sagt till oss.
Jag: Kommunen delar ut enorma ekonomiska privilegier till enskilda barn. Får ett barn plats på kommunala kulturskolan, särskilt om det väljer att spela ett orkesterinstrument, så betalar föräldrarna kanske 10% av vad alla lektioner, orkesterspel, m.m. kostar i verkligheten. Underbart om alla barn kunde få så mycket subventioner – men det är helt orealistiskt.
Reporter: Är det därför det finns så långa köer?
Jag: Javisst. Tänk dig om ICA skulle sälja bröd för 3 kr om det vanligtvis kostar 30kr.
Klart det blir köer! Men kön säger inte så mycket om kvalitén. En indikation för kvalitet finns först när ICA och lilla affären kring hörnet kan köpa in råvarorna till brödet till samma pris.
Reporter: Men på LIMUS kostar ”brödet” 30kr?
Jag. Nästan, vi ligger under detta. Kanske på 22kr. Vi arbetar kostnadseffektivt och vi måste det också. Vi vill ju finnas trots att vi arbetar i skuggan av en enorm ekonomisk snedfördelning. Vi vet att vi behövs, både som alternativ och som komplettering.
Reporter: Vi gjorde en jämförelse av priserna i en av artiklarna.
Jag: Ja, jag blev ganska sur på er då!
Reporter: Nejmen, varför då?
Jag: Ni struntade att ange att Rockskolans och LIMUS priser innehåller 25% moms. Tar man bort momsen så ligger LIMUS lägst, även efter vår höjning nu i januari.
Reportern: Vi tänkte nog bara utifrån vad föräldern måste betala.
Jag: Men om ni samtidigt pratar om ”musikskolornas marknad” så blir det ju fullständigt fel!
Det finns så mycket okunskap och begreppsförvirringar. Den lilla tillsatsen ”inkl 25% moms” hade räckt till för att öppna för ytterligare frågeställningar….
Reportern: Ideella föreningar och studieförbund är ju momsbefriade.
Jag: Där har vi anledningen till bildandet av alla ” ideella föreningar”, PSS, Kulturmejeriet, Pianoforte… Deras elever kallas ”medlemmar” och borde rimligtvis kallas på årsmöten, medlemsmöten, välja styrelsen, besluta om inriktningar, m.m. Anställer styrelsen lärare och säljer lektioner så är de dessutom enligt skatteverket momspliktiga. Här kommer dubbelkonstruktioner med t ex Sensus, eller konstruktioner som Pianoforte, in i bilden.
Reportern: Vilken skillnad gör det för lilla Ida som vill lära sig spela piano?
Jag: Först och främst måste hennes föräldrar ha råd att betala. Kommunala privilegier till enskilda barn och ekonomisk segregation är två sidor av samma mynt.
Enligt min erfarenhet dränerar konstruktioner med föreningar eller studieförbund verksamheten på energi. Energi som jag istället vill investera i kvalitet. Utan mellanhänder tar man ansvar på ett helt annat sätt.
Reporter: Kan lilla Ida påverka verksamheten på LIMUS som om det vore en förening?
Jag: För det första är det ju en myt att en förening skulle vara en garant för att demokratiska krav respekteras. Det ser man ju på Pianoforte. För det andra påstår jag att vi på LIMUS är oerhört lyhörda för våra elevfamiljers önskemål. Man behöver inte vara en förening för detta.
Reportern: Hur många musikskolor ska en stad som Lund ha?
Jag: Definitionen av vad en musikskola är tål att nyanseras. En musikskola är mer än att någon eller några säljer musiklektioner. Handlar det om utbildning eller fritid, hur definieras kunskapsdelen, färdighetsträningen… Vi får prata om det en annan gång. Svar på din fråga: i en stad som Lund kan det mycket väl finnas 4-5 olika äkta musikskolor, och för den delen även dans-, bild- och teaterskolor. Tänk vilka fantastiska nätverk som skulle kunna skapas!
Reporter: Ojdå – nu vidgar du fältet.
Jag: Fast egentligen finns de stora problemen enbart inom instrumentundervisning. Det är där snedfördelningen av skattesubventioner slår mest. Det är där köerna skvallrar om orättvisorna. Dansskolor har dessutom bara 6% moms.
Reporter: Just nu går samtliga skattesubventioner till kommunala kultur/musikskolan. Ska det fortsätta så?
Jag: Det var en bra tanke när de kommunala musikskolor skapades. I 40-talets Sverige hade man ju knappt spelat instrument i klassisk tradition. Detta fanns främst inom folkmusikrörelsen där man lärde sig traktera en fiol eller ett dragspel. Men sedan dess har den kommunala musik/kulturskolan misslyckats att anpassa sig efter behoven. Långt ifrån alla barn nås nuförtiden. En desperat regering investerar just nu 100 miljoner kr i skattepengar för att dölja de verkliga problemen.
Jag tycker skattesubventioner bör följa med barnet till kvalitetssäkrad verksamhet.
Reportern: Som friskolor?
Jag: Något liknande. Men de allmänna skolorna kvalitetssäkras genom skolverket. Intressant nog lyder kommunala kultur/musikskolor inte under skolverket. På Kulturskolerådet hörs röster som vill att de kommunala ska stå som kvalitetsgarant. Befängt! Det vore att låta ICA bestämma om brödet är ekologiskt eller inte. Det här är också något som man måste ta tag i.
Reportern: Nu börjar jag fatta varför vissa kallar dig för rebell.
Jag: Andra kallar mig för pionjär. Mig själv spelar det ingen roll. Jag försöker bidra till en utveckling som ger alla barn samma ekonomiska grundbult att välja professionell musikundervisning. Utöver grundbulten bör föräldrarna kunna göra tillval, som inom alla andra områden. Och så vill jag se en yrkeskår som kan utveckla nya idéer och livnära sig på sin kompetens. Ekonomiska lycksökare väljer en annan bransch!
Reporter: Tror du att ditt engagemang har att göra med din biografi – född 1960 i väst, med halva familjen i öst? Muren byggdes – och föll?
Jag: Jag har sett vad centralstyrning, monokultur och ”Planwirtschaft” kan ställa till med. Sådant som musikundervisning, som kan styrka kreativa individer och genom detta bidra till ett bättre samhälle, tänker jag mig som en blomstrande äng utan ideologiska murar.
Reportern: Tack för att du tog dig tid – vi hörs vidare en annan gång!
Jag: Tack själv! Välkommen åter!

Månadens bild: Uppvärmning på gång med några av de 155 medverkande på Nikolauskonserterna.

Månadens Gabriele, november 2015:

Idag träffade jag en äldre dam med otroligt pigga ögon som hyrde in sig på Bredgatan 25. Till vardags forskar hon kring metaforer i arabisk poesi. Hos oss vill hon träna blockflöjt och fiol. Än en gång fick jag bekräftat att det egna musicerandet kan ge livslång glädje. Det är aldrig för sent att starta eller starta om. Mot denna bakgrund kommer vi snart att lansera våra femklippkort för seniorer.

Novembermånad på LIMUS tillhör annars alltid våra yngsta elever. Nu förbereds det inför årets Musiksaga som ska spelas upp för andra förskolebarn. Ett femtiotal besökare är redan anmälda till den 16 november. Kul! Följ arbetet på vår Facebooksida där vi lägger ut det mest aktuella. För mig är Musiksagan ett fantastiskt tillfälle att få arbeta med barn som jag annars inte träffar. Varje år lika fascinerande. Sagan kräver också ett oerhört tight samarbete med kollegorna – det här är finaste tänkbara teambuilding.

Parallellt förbereds våra fyra familjekonserter till Nikolausdagen. Aulan på Kulturskolan fick vi i år inte boka med rimlig framförhållning, så vi hyr istället Magle konserthus och ser med nyfikenhet framemot detta. Och ja, jag har redan haft planeringsmöte med Sankt Nikolaus och han sa att vi även i år bör ställa fram våra skor. Men inget fusk – enbart dem som spelar på konsert. (Förra året försökte en förälder fuska….)

Pengar och politik: Motståndarna mot Kulturskoleutredningen har svängt och nu ska den bli av. Under tiden, minst två år till, fortsätter orättvisorna. Jag har bett Kulturchefen Chris Schenlaer om verksamhetsbidrag för LIMUS, men fick svaret att verksamhetsbidrag inte ges till ren undervisningsverksamhet (hmm, vad är Kulturskolan då?) och inte heller till något som kan bedrivas i studiecirkelform. Varför kommunen då bedriver one-to-one individuell undervisning på sin Kulturskola och inte formar om det till betydligt billigare studiecirklar är mig en gåta. Tänk om Chris hade sagt ”Fantastiskt att ni tar hand om 300 elever, tack för allt ni åstadkommer helt utan ekonomiska anslag – det är klart att vi ska stödja er med verksamhetsbidrag”….

Vi har inte höjt våra priser under 5 år. Men nu, utan verksamhetsbidrag, blir det oundvikligt.
Det är, för att vara ärlig, det jag sitter och räknar på just nu. (prishöjningen gäller givetvis inte de trygga Staffanstorpspriserna).

Månadens favoritbilder:
– Familjekonsert på Kulturnatten
– Två professorer, en Boston och en und pianist
– Sam har skapat sig sitt Kvintcirkeluniversum

Gabriele

PS. Tidningsintervju i Sydsvenskan.

***

Månadens Gabriele, sept 2015:
Kulturchecken i Lund – som taget ur Pappa Bachs beskrivning av kyrkorådet i Leipzig på 1700-talet…..

Nov 14: Beslut fattas i fullmäktige om att ge Kultur- och fritidsnämnden i uppdrag att utreda en kulturcheck.
Jan 15: De rödgröna partierna i fullmäktige röstar nej till att genomföra uppdraget.
Jan 15: Efter detta ställer Folkpartiet och Moderaterna varsin fråga i fullmäktige till Socialdemokraterna och frågar varför. Man försäkrar då att man ska utreda kulturcheck.
April 15: Beslut om utredning tas i Kultur- och fritidsnämnden. Den ska vara klar i november.
Juni 15: Fullmäktige beslutar att inte utreda kulturcheck under 2016.
Juni 15: Kulturchefen, med stöd av de rödgröna i nämnden, lägger utredningen i en skrivbordslåda med anledning av fullmäktiges beslut.
Juni 15: De borgerliga partierna lägger en skrivelse om att utredningen ska fortgå som det är tänkt – uppdraget för 2015 upphävs ju inte av att man beslutar att utredningen inte ska ske 2016.
Aug 15: Kommunjuristerna kan inte svara på vilken tolkning som är riktig – att utredningen ska fortgå eller ej. De rödgröna röstar för att skicka en förfrågan till kommunfullmäktige igen för att utreda om man ska utreda eller ej. De borgerliga reserverar sig mot detta och yrkar på att utredningen ska fortsätta.
Sept 15: Protokollet hinner inte justeras i tid så att frågan kan tas upp på fullmäktige i september.
Troligen okt 2015: Frågan kommer upp i fullmäktige igen.

Innan dess ses och hörs vi på Kulturnatten – långt över 70 medverkande och detta bara fyra veckor in på terminen. Jag lär inte ha tid att sörja regeringens tanke att alla barn ska fösas in i en enda musikskoletyp, den kommunala.

Gabriele

Månadens bild: Fredrik, Mohan och vår nye pianolärare Philip i en samspelsövning.

Månadens Gabriele Fredrik , juni/juli 2015:

Hej!

Gabi tyckte att det var dags med en ny röst på hennes Månadens-blogg. Jag ska givetvis inte missbruka detta förtroende utan kommer enbart skriva mycket seriöst och sakligt.

Hur står det till i Lund? Det är lite tyst på gatorna ibland. Är ni alla ute på picknickdans eller allsångsmaraton? Ibland verkar det som att det är mer action på min musikskola än på Stortorget… I år har LIMUS rekordmånga sommarelever från både Lund och Staffanstorp. Flera studenter fick mersmak av de vanliga kurserna och valde att läsa ytterligare intensivkurs. Väldigt inspirerande!

Samtidigt som det spelas för fullt i våra lokaler på Mölle- och Bredgatan utvidgar vi i Staffanstorp med nya rum på Baldersskolan. Jag är ansvarig för verksamheten i Staffanstorp och har valt att helt skamlöst hålla solokonsert och workshop med klassiskt piano i Staffanstorps Konsthall! Det första tillfället i juni var välbesökt och trevligt – nu är ni varmt välkomna igen den 5e augusti! Skicka gärna in en anmälan till workshopen i god tid, vi har några platser kvar.
Parallellt med detta håller mina fina kollegor Prova på-arrangemang på Staffanstorp City Gross. Se alla events på Aktuella arrangemang i Staffanstorp.

Ni noterar kanske att jag nämnt ordet ”Staffanstorp” ca 8 gånger i den här texten. Det kan vara värt att hamra in detta ortsnamn några ytterligare gånger. De ligger nämligen före oss i Lund när det kommer till utveckling av jämlika ekonomiska villkor och valfrihet för musikälskande barn och ungdomar. Med systemet för musikskolecheckar får alla barn i Staffanstorp möjlighet att välja musikskola, och fristående musiklärare får större chans att livnära sig. Det handlar inte om att jämföra eller värdera olika skolor, utan om att bredda kulturlivet, ge fler möjlighet att spela och öppna upp för allas kompetens och initiativ – istället för att låta musiklivet krympa, lägga alla ägg i samma korg eller ge kommunen monopol… Jag skrev en insändare om detta i Sydsvenskan i maj.

Sista ämnet för idag: Vi (läs: jag) håller på att bygga om hemsidan så att den ska vara ny och fräsch inför skolstart. Kom gärna in med önskemål till webmastern (läs: mig) på fredrik.limus@lundsmusiksalong.se . Vi vet att högerlänkarna är en aning för många och så är vi lite trötta på brandgult just nu… Nya sajten lanseras i början av augusti. Håll utkik efter det!

Den här krönikan gäller för både juni och juli och är ”framtidssäkrad” enligt följande vattentäta system.

Om det är soligt ute när du läser det här, gå till avslutning A.
Om det regnar, gå till avslutning B.

A) Tack för mig och ha det skönt i solen, men hoppas att det blir mildare och mer svalkande väder snart… Varma hälsningar från
B) Tack för mig och ha det mysigt inomhus, men hoppas att solen äntligen tittar fram någon gång… Varma hälsningar från

Fredrik Schützer, tf skolledare

—

Månadens Gabriele maj 2015:

Om att vara skolledare: I torsdags frågade mig Emma, 7 år, om jag verkligen var ”chef” för hela LIMUS. Javisst, sa jag, det är jag, men det märks inte så mycket.

Dagen efter: Musikfest med så där 150 medverkande i Maria Magdalena Kyrka.
Inför varje konsert värmer vi upp med allspel, Purcells Kanon, som har fått en ny text av mig.
Jättekul att få igång samtliga medverkande och deras nära och kära i musiken.
Vid konsert 1 o 2 visar jag hur jag tänker mig det hela. Vid konsert 3 testar Fredrik Schützer med lite stöd av mig. Vid konsert 4 leder han själv med stöd av andra kollegor.
När Emma och jag senare går upp på scenen för att spela Broder Jakob i Kanon frågar mig Fredrik : ” men du, vad ska du göra här nu?” Och eftersom jag har Emmas fråga färskt i minne så far det ur mig ”skolledning!”. Emma fixar 2 stämmor lätt och får en tredje av mig.
Fredrik ger sig inte och frågar åter igen ”Vad höll ni på med?” Återigen får han svaret ”skolledning” – tills Emma äntligen säger det förlösande ”Vi spelade Kanon”:
Och helt plötsligt slår mig sanningen att det är exakt samma sak. Att leda en skola eller att leda en kanon.
För mig, i alla fall.

Skolledning betyder också vägval. Det dyker hela tiden upp nya möjligheter samtidigt som den befintliga verksamheten ska fördjupas. Inbjudan från nätverket Bach in the Subways (firandet av Pappa Bachs födelsedag) har definitivt gett oss ett nytt återkommande arrangemang. Otroligt trevligt var detta öppet-hus med maratonkonsert, föredrag, prova-på och skrivarverkstad.
Återupptagande av Con Anima, lunchkonserter på Ideon, får först bevisa sin livskraft.
Att sätta sig och spela Haydn eller Ligeti mitt bland jäktade lycksökare? Här befinner vi oss helt klart i gränslandet mellan mindfulness och disaster. Vi gör det som vi är bra på: låta det växa fram…

Nu är det maj och jag tänker definitivt MUSICERA MERA: Välkommen du också!

Gabriele
Foto: Michas fioler.

Månadens Gabriele feb/mars 2015:

Nu tjafsar Lunds styrande kulturpolitiker. När ska utredningen om en kulturskolecheck göras? Absolut inte nu. Man har för mycket jobb med utredningen kring föreningsbidrag (Inget under, när Schenlaer årligen ger miljoner i verksamhetsbidrag till Anagram som, ooops!, råkar vara något helt annat än en förening). Kulturskolechecken kan vänta. Gärna länge…..

Men hallå???
Lund HAR ju redan en Kulturskolecheck. Väl dold, som lik i skåpet. Varenda barn med plats på Kulturskolan får en ”check i handen” som täcker minst 3/4 av vad deras undervisning på Kulturskolan kostar i verkligheten. Ett barn som lär sig spela ett instrument får ca 6000 kr per år i skattesubventioner. Enbart ca 1/4 av den verkliga kostnaden betalar barnet själv.
Resten betalas via den dolda Kulturchecken. Men den får man TYVÄRR bara får om man får plats på kommunala Kulturskolan.

Lunds styrande kulturpolitiker säger alltså JA till Kulturskolechecken. Men den ges bara till barn som får plats på kommunala kulturskolan.

Hur många exkluderas från detta? Hur många familjer betalar dyrt för privatlektioner som inte skattesubventioneras? Dyra avgifter för en plats i en verksamhet som LIMUS där det måste betalas 25% moms och där kommunen inte ens ger långfristiga hyreskontrakt eftersom den räknas som ”extern”? Hur många barn går till lärare som undervisar svart eller till en ”cirkelledare” på ett studieförbund som ger dold privatundervisning? Hur många professionella lärare skulle få en arbetsplats om det fanns fler privata alternativ utan snedvriden konkurrens?

Det är en skam för Lund och för politikerna i Kulturnämnden att inte direkt och nu vilja komma till rätta med detta. Att inte veta är en sak. Men att inte vilja, mot bättre vetande, kan bara betyda att kommunen är ganska nöjd med sitt eget monopol.

Välkomna nu på lördag (28e feb) till en gratis konsert i Helgeandskyrkan kl 17.00. Möt fyra Lundafamiljer med musik som bästa vän och en flödande kreativitet. Mer om våra konserter på kommande konserter.

Gabriele

Månadens bild: Martina har fått riktigt starka och snabba fingrar.

—

Månadens Gabriele, dec 2014:

Ser mig själv på film. Knappt kan jag tro att jag i åratal av mitt liv har memorerat Beethovensonater, dissekerat ornament i fransk högbarock, tävlat om att vara snabbast på Chopin-etyder, grubblat över Messiaens Fågelkatalog och diskuterat tolkningsdetaljer med likasinnade nördar.
Vad håller jag på med just nu, frågar jag mig. Vad vill jag egentligen?
Jo, det här är såhär allt startar: den genuina glädjen av att göra musik, spela tillsammans, spontant och prestigelöst. Det är härifrån motivationen kommer, nyfikenheten och energin.
Det är här dörrarna öppnas för stora och små till ett liv med musiken. Jag känner mig alldeles på rätt ställe.
(Nej, så här års pratar man inte om politik och inte heller om elevföräldrar som kallar en ”girig” för att de glömde avanmälan och skulle betala 400 kr i administrativ avgift…)

Tack för det här året, kära elever, föräldrar, kollegor och alla som har bidragit till att LIMUS kan utvecklas och sprida både kunskap och glädje.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR och VIVA LA MUSICA!

Gabriele

Julkort till LIMUS från Riksdagen

Månadens Gabriele, nov 2014:

En solig söndagsmorgon i november: Vi har flyttat om pianon i ”Tonfallet”, lagt ut röda, vita och bruna mattor, lagt fram klangstavar och tenorxylofonen, stämt ukulelerna på C-dur och förberett Giraffiolen och Påfågelfiolen. Det andas förväntning och lite spänning: hur kommer det att gå i år för våra yngsta elever att träffas i en större grupp? Att spela ihop och lyssna på varandra? Målet är att sätta upp en Musiksaga som ska spelas för andra förskolebarn. Vi har två repetitioner med 20 barn, sedan ska allt klaffa. Snart är alla på plats, stämmer in i Allons- á Bordeaux, dansar till ”Hej min fiol”, Giraffiolen hittar sin vän Lilla D och så sprider sig den där enorma glädjen att få forma musik tillsammans och känna värmen i själen.

För oss lärare är arbetet med Sagan återigen ett sätt att stämma av och stämma ihop oss.
(Javisst, inte bara instrument ska vara välstämda på en Musikskola)
I höst hördes resultatet av detta arbete på tre konserter på Lunds Kulturnatt, fortsatte med Kammarmusikkonserten i Tyska Kyrkan i Malmö och Lärarkonserten på Odeum. Olika lärarteam bildas för olika projekt: Sagan är närmast och den 6 dec följer fyra Nikolauskonserter. Och redan nu pratas det om nästa lärarkonsert till våren. Vi ger verkligen liv åt våra ledord ”Kompetens som hörs”. Tack kära kollegor!

Tänk om man kunde få mer samstämmighet med Lunds kommun också. I diskussionen kring längden av vårt hyreskontrakt nedprioriteras våra behov och kallas ”extern verksamhet”, vilket så klart är rätt på byråkratiskt sätt. Men betalar inte våra familjer skatt? Har inte jag skapat en massa ”vita” arbetsplatser inom ett område där efterfrågan gynnar en stor svart marknad? Har inte våra elever rätt till en musikutbildning som faktiskt utvecklar hela deras personlighet? Vi möter visst en positiv attityd, men så svårt det är att få till hållbara beslut!

På tal om utbildning visar sig en märklig uppfattning av tjänstemän och vissa politiker. Nej, vår undervisning klassas inte som ”utbildning”. Det är t o m självaste utbildningsdirektören som sätter stopp för ett långsiktigt hyreskontrakt. Vi klassas istället som ”fritidsverksamhet” liksom kommunala Kulturskolan. Må kommunens verksamhet vara en fritidssyssla. Men på LIMUS betalar vi 25% moms för varje lektion. Varför? Jo, för vi håller på med privat UNDERVISNING.

Jag känner på mig att kampen om respekt för vår profession och om elevernas rätt till fria val på jämna villkor är långt ifrån över. Hoppas fler engagerar sig för en musikskolecheck, efter andras förebild… Om man ska ge våra skattepengar till individuell undervisning, då inte bara till eleverna på kommunens egen Kulturskola utan till alla ungar.

Julklappstips: En prenumeration på tidningen ”Opus”
Månadens favoritbild: Eleverna Gertrud och Alexandra i Tyska Kyrkan. Musik för hela livet!

Novemberhälsningar från Gabriele

Månadens Gabriele, sept 2014:

Det gäller att ta skydd för LIMUS ambitiösa lärare. Månadens skämt gjorde vår gitarrlärare Mario när han ville skicka några kanoner till mig. I utbyte mot en välkomstsång för Music Kindergarten som jag precis hade översatt från tyska till svenska.
Vi är en internationell skola och det ingår att en del av oss är nybörjare på svenska. Vi följer Suzukimetoden (lyssna och härma), SFI (Svenska för invandrare) och vår konstnärliga intuition. För min del följer jag ofta Fredriks goda råd gällande t-d stavning.
Just nu ar svenska språket nytt för Mario (som talar flytande engelska, franska och spanska) och Mariko (som talar flytande engelska, franska och japanska)
Månadens favoritbilder: Familjen Sonnerfeldt på LIMUS en tidig lördag morgon. Här spelar alla ett instrument: tvillingarna fiol, pojken piano, mamma piano och cembalo och pappa Per gitarr. Härligt!
Skobilden påminner om att vi är måna om en ren arbetsmiljö inne i våra egna rum, både på Möllegatan 8 och på Bredgatan 25.

Ses och hörs på Kulturnatten 20 sept!
/Gabriele

Månadens Gabriele, juli 2014:

Svaneskolan och ISLK ligger öde och tomma så här års. Men från oss på LIMUS hörs musik hela sommaren, må det vara äldre elever som kommer för egen övning eller våra lärare som musicerar ihop med utvilade sommarelever. Bland dessa finns allt – från vuxna nybörjare som passar på att hitta sin väg in i musiken, via yngre elever som försiktigt med mamma eller pappa testar hur det är att spela ett instrument till alla dem som vill fördjupa sig med intensiv undervisning. Jag älskar dessa sommarmånader som öppnar upp när allt annat går på lågenergi.

Det är också trevligt med positiva hyresvärdar som Skånegårdar på LIMUS II. I juni blev vårt fina gamla gårdshus samt trädgård festplats för min yngsta dotters studentfest, med familj, vänner, grannar och en del elever som gäster. Återigen känns mitt arbete som en livsstil, där man knyter kontakter med underbara människor, som ibland följer med i ens privata liv. Se bara familjerna Fors och Calcagnile där alla fyra vuxna har spelat piano med mig. Eller se min elev Axel, som guidade min dotter in i IB-världen. Axels far bidrar tålamodigt till en god kontakt med kommunen angående ett längre hyreskontrakt än 3 år. (Axel skulle precis äta sin Bratwurst när Koritsia dök upp – så han fick varken bestick eller annat som behövdes, det ser ju lite tomt ut… Kring dotterns hals dinglar snuttefiltarna från för länge sedan…)

Duetten med mina döttrar påminde mig om min egen uppväxt, där man självklart musicerade i hemmet, helst med alla. Den minsta (jag) fick ett klockspel… ”Musiken hemma hos…” blir titel för en konsert med familjerna Klintman, Borgqvist och Xie i januari 2015.

Sommartid är också planeringstid och det mesta för det nya läsåret är redan på plats. Se dig gärna omkring på vår hemsida. Det roliga med en egen skola är att den alltid är under utveckling och lämnar plats för nya idéer. Så som en ny fiollärare med drömmar om spel på nyckelharpa som fungerar även för yngre barn. Allt är möjligt!

Sommarhälsningar från Gabriele
PS: Härlig tungvrickare för alla våra utländska elever: Testa ”Kärlsjuksköterska!!” Jag har redan tränat 3567 gånger o gillar den mer än dem “sju sjösjuka sjömän som skjuter (jag vet) sju sjuksköterskor”…

—

Månadens Gabriele, juni 2014:

Der är en glad Gabriele som skriver juni-månadens!

Vilka härliga människor man möter genom musiken! Titta bara på månadens favoritbild.
Där mumsar en spexig Fredrik på Mohans och Petras godiskaktus. Han har precis fullbordat sin imponerande examenskonsert med ett nästan två timmar långt soloprogram. Intill honom myser mina unga kollegor Mohan Zheng och Anna Socha, till höger unga tonsättaren David Riebe, alla med en bakgrund från min undervisning. I raden ovanför Gertrud Fors, också elev, och tillsammans med sin dotter Hanna bärande i vår Musiksaga. Intill henne Fredriks föräldrar och supportrar som hade bilat nio timmar ner från Värmländska skogen denna dag.
Starka band musiken knyter!

Något annat som också gladde mig denna dag, förutom att Fredriks konsert var lyckad och välbesökt, var två av hans egna små elever. Lille Magnus och lilla Iben, båda 6 år, satt lutade mot sina pappor under hela konserten, tyst försjunkna i klassiska storverk. Återigen ett bevis på att vi gör rätt i att inte underskatta unga barn och inte mata dem med fastfood.

Resultaten från ABRSM:s internationella prov har kommit och även dessa är ett glädjeämne.
Fina bedömningar på hela linjen, från de unga ”preps” till Hugo von Horn med hela 140 poäng på högsta nivån (grad åtta). Jag har ju haft en del ”åttor” genom åren och det känns alltid så bra när man verkligen har lyckats öppna alla dörrar in i musiken. En åtta kräver en duktig allround-musiker med goda kunskaper.

Återstår att tacka för alla fina möten och glada stunder med musiken och önskar er alla en underbar sommar! Själv tänker jag fortsätta musicera mera, även under sommaren.

Gabriele

—

Månadens Gabriele, maj 2014:

Borde jag känna mig hedrad? Mina texter på vår webbsida kopieras flitigt. Senast var det texten om musikskolechecken i Staffanstorp som efter tio dagar ordagrant dök upp på en annan Lundaskolas webbsida. Den märkliga blandningen av förening/handelsbolag/studieförbund på Ringvägen i Lund drar sig inte för fräcka plagiat. Jag vet ju egentligen detta sedan tidigare, men blir lika illa berörd varje gång. Istället hade jag önskat att de tillfört Lunds utbud egen kompetens och kreativitet.

Sjudande kreativitet live hördes på vår Stora Musikfest den 1 maj. Mer än hundra medverkande musicerade på tre konserter för en begeistrad publik. Många lärare hade gått ihop och förberett vackra/roliga/spännande samspelslåtar. Det blev fina program! Glada och trygga spelare kunde efteråt ta emot sina diplom och till kyrkomusikerna och Makiko kunde vi lämna över nästan 4000 kr som insamlat tillskott!

Lite mer allvarligt blev det när alla våra kandidater spelade upp för en engelsk examinator. En sådan dag visar det sig om vår pedagogiska kompetens bär och om vi samtidigt lyckas skapa en stämning där alla kan prestera sitt bästa. ”Brilliant!” kommenterade examinatorn efteråt.
För mig var det en stor dag. För sjätte gången presenterade jag en elev på nivå åtta, den högsta, och för andra gången en elev på den 60 minuters långa diplomexamen, som alltså är ännu mer avancerad än åttan. Med detta ligger LIMUS i täten för Sveriges mest avancerade elever. Diplomanden Mohan presenterade dessutom tre egna elever på de lägre nivåerna. God kunskap sprider sig som ringar på vatten…

Varmast om hjärtat blev jag vid vår gemensamma lärarlunch. Med stämningen på topp, över en god bit mat och en härlig blandning av alla våra språk, kunde jag tacka mina kära kollegor för detta läsår. Fick sagt att en skolas framgång inte är en enmansshow och att lärarnas engagemang och positiva anda är det som gör att LIMUS blomstrar.
Denna termin, när cancern har vänt in och ut på mig, blev detta ännu mer tydligt.

Nu nalkas Fredriks examenskonsert, det blir en fin födelsedagspresent till mig, och så har startskottet gått för alla våra sommarkurser.

Glöm inte vattna alla blommor i värmen!
Gabriele

Här kommer en länk till månadens favoritvideo!

Månadens Gabriele april 2014:

Det kom ett mail till Fredrik Schützer:
”Jag måste ge dig en extra stjärna på himmelen för din inspiration till Elisas pianospelande.”
– Virpi Dardashti.
Och ett mail till mig:
” Bästa Gabriele!
Du är en otroligt begåvad pedagog – dina elever är så duktiga , så fina !
Det var en underbar fredags konsert, alla spelade fantastiskt bra och några är ju riktiga stjärnor ! Tack för att vi fick komma och lyssna !
Jag kom med en gäst från England och fredags efm-kvällen blev en höjdpunkt på hans vistelse i Lund ! Bästa hälsningar!”
– Hania Kramlund

Sådant blir vi väldigt glada för!

Glad blev jag också när jag läste om Torsten Schenlaers (tillika Kulturchef i Lund) metamorfoser: 2009 frågade jag honom via mail vad han tyckte om att öppna en hel privat musikskola i Lund, ett kulturföretag alltså. Han svarade, att, det förstod jag väl själv, han i sin position som kulturchef inte kunde ta ställning till sådana frågor. Sedan dess har han gjort livet surt för mig. Alltid med hänvisning till att LIMUS vore vinstdrivande. (Våra vinster finns snarare i form av mail som ovan… det förstår väl inte någon med kommunal chefslön). Men nu, när Anagram får miljoner varje år i verksamhetsbidrag av Schenlaer, och titta bara på vinstsiffrorna i dem till Anagram knutna bolagen, då har vinden vänt.
Schenlaer i Sydsvenskan 17 april 2014: ”Det är inte så att alla som jobbar med kultur ska bli egna företagare men det är viktigt att ta vara på kreativiteten så att dem som vill och kan tjäna pengar också gör det.”
Då så! Då ser jag fram emot en lysande framtid som så klart också innebär att kommunen inte erbjuder samma tjänster som vi, fastän momsfritt.

Ooops. Nu var jag obekväm igen.
Vi är förresten nu även administrativt färdiga att ta emot Staffanstorps elever via musikskolecheck. Det tog kommunen ett helt år, men jämfört med Schenlaers 5-års tempo så tar Staffanstorps kommun hem priset just nu.

Ses på nästa konsert!
Gabriele

Månadens favoritbild: Mohan Zheng på frukostkonserten 13 april.

Månadens Gabriele, Mars 2014:

Musikens magiska krafter – även som garvad musiker blir jag förvånad när de uppenbarar sig. Såsom igår på lärarkonserten!

Bakgrund: För tre veckor sedan genomgick jag en ganska stor operation. Det var akut, det var helt oväntat och det var oroande. Allt jag hade för händerna bara ramlade bort. Som tur var riggade mina duktiga kollegor på LIMUS snabbt ett skyddsnät så verksamheten kunde flyta på. Men ända sedan jag låg där på kirurgen så hade jag ett mål, nämligen att klara av att vara med och närvara på lärarnas egen konsert. Konserten var igår.

Och inte bara att jag kunde vara med, jag kände mig inte alls sjuk på hela kvällen. Där fanns bara en oändlig lycka över den levande musiken, över musikernas engagemang och autencitet, över en uppmärksam publik. En värme i hjärtat som går att återkalla även idag. Det är magiskt, ja!

Hur det gick med lokalerna på Möllegatan?

Även om det inte behövde gå så långt som en underskriftssamling så hördes en imponerande resonans från alla som värdesätter LIMUS. Den 5e feb kom då ett mail från Lundafastigheter om att ISLK inte längre gör anspråk på våra lokaler och vi därmed kan stanna kvar.
Faran över för denna gång. Samt återigen en påminnelse om hur bräcklig existensen är för ett litet enskild kulturföretag i Lund. Helt oberoende av om de värden som den förmedlar -musiken och musicerandet – har magiska krafter.

I min kristallkula ser jag ett Lund som efter valet inför fritt kundval inom musikundervisning.
En kommun som ömt tar hand om sina eldsjälar och som med stolthet praktiserar mångfald.
Kristallkulan tiger om partiet som har detta i sitt program – det får nog du och jag och vi alla anstränga oss för!

Ses på nästa konsert!
Gabriele

Månadens Gabriele jan 2014:

Elevmatriklar till lärarna var precis färdigskrivna. Dottern Lilly räknade aktuellt antal inskrivna elever till 232. Petra och jag hade knåpat färdigt på texterna och utformning av affischerna för årets fyra första konserter. Fredrik hade hämtat dem från tryckeriet och även gjort klart de nya närvarolistorna. Den nya kursplanen för Pianolek i Music Kindergarten var klar. Den nya gitarrläraren Noras kommentar efter första undervisningsdagen var: ”Det här var skitkul”.

Då ringde Sydsvenskan. Om eländet med våra lokalerna på Möllegatan.
Ja, vi har blivit uppsagda per 31 dec 2014. Hyresnämnden är inkopplad.
Jan-Olof Roos på Lundafastigheter och jag har haft ett antal möten. Han är lugn och sansad.
På senaste mötet i början av december berättade han att de i kommunens lokalgrupp vid vartenda möte tar upp frågan ”Hur blir det för LIMUS”. Det verkar tydligen inte hjälpa så konkret.

Jag ville ge dem några veckor till, komma med ett konkret förslag själv och skrev detta brev: Brev till Roos jan 2014. 2,2 milj behövs och sedan är det hela löst tills jag pensioneras (om 12 år) och kanske mina unga lärare tar över.

Är du mecenat och vill ge 2,2 milj till en verksamhet som inte avkastar ekonomisk vinst men gigantiska andra värden så hör av dig direkt. Eller vet du om en tom lokal som kunde passa oss?

Är du inte mecenat och bara upprörd så skriv ett mail till Mats Helmfrid mats.helmfrid@lund.se och lägg det cc till lokaler@lundsmusiksalong.se. Du kan också skriva under ett upprop till kommunen. Listerna ligger ute hos oss från och med nästa vecka.

Jag är säker på att vi löser det hela. Men tänk om man kunde slippa sådana här eländen som stjäl ens energi och sprider oro i vår verksamhet. Vi borde vara värda det.

Gabriele

Länk till tidningsartikel.

December 2013:

God fortsättning på helgerna!

Vilka underbara julhälsningar LIMUS och jag har fått – jag bugar och tackar!

Den pampigaste kom nog från riksdagen. Där verkar man få upp ögonen för att 25% moms för privata kulturföretag gör en björntjänst till vårt individualistiska kunskapssamhälle. I mitt gamla hemland, Tyskland, skakar kollegorna på huvudet över svenska nödlösningar som pianolektioner som deklareras som ”studiecirklar”, lärarteam med ett ”alias” som ideell förening eller utbredda svarta tjänster. Inget under att svenska Musikhögskolornas klassiska inriktningar utarmas – för den klassiska musiken kräver kreativ kompetens, seriös kunskap och arbetsro.

Tänk om något parti i valåret 2014 skulle skapa samma förutsättningar för alla professionella lärare som undervisar instrument – det skulle också betyda samma förutsättningar för alla barn och ungdomar att få växa och utveckla sina egna inneboende krafter. Att musicera själv är vägen inåt och vägen utåt. Ingen quick-fix utan en bana att följa.

Mitt gladaste julkort? Det var inget kort utan pepparkakor bakade i formen av små åttondelar! Att lilla flaggan inte gick av var det omsorgsfulla verket av en mormor. En familj där kärleken till att musicera går i tredje generation är något av det finaste som jag vet.

Jag vill också framföra mitt stora tack för ett underbart arbetsår 2013!

Det har varit en oerhört positiv atmosfär på skolan, både bland elever, föräldrar och i lärarteamet. Glädjen att bekräfta och se varandra har spridit ljus från alla våra rum. Vi har kunnat arrangera många fantastiska konserter, tänk bara på Jubileumskonserten i Stadshallen, Majkonserterna, våra olika inslag på Kulturnatten, Musiksagan eller våra ljuvliga Julkonserter. Sådant bygger på den goda grundläggande lektionen och en öppen attityd. Vi delar med oss.

Vårt namn, LIMUS, har nu fått status som varumärke. Inga namnstölder längre, man lär sig.

Vi har fått en mysig filial på Bredgatan, ett hus som alla bara älskar, har blivit auktoriserade som privat musikskoleaktör i Staffanstorp och kunnat etablera vår internationella inriktning.

Och slutligen, för min egen del, har jag tack vare en elevförälder fått träffa en kvinna i Lundensiska näringslivet som med sin analytiska skärpa, värme och framtidstro berikar mig som förebild.

Nu går jag lite till i ide, eller bättre sagt på skogsvandringar medFul- Hunden(som Fredrik brukar kalla henne) Honey. Jag blir alltid så full av skratt av att hon verkligen tror hon kunde klättra i träd på jakt efter ekorrar, liksom Mamma Muh envisas med att kossor kan fiska…

Ha en bra start i möjligheternas år 2014 och så ses och hörs vi!

Gabriele

November 2013:

Goodbye David!

Fick veta att du lämnar Crazy Feet och Lund. Efter 24 år. Jag förstår dig.

Du har varit en trogen kämpe för barn och ungdomars dansundervisning med en skola vars goda rykte lyste som en stjärna. Glada ungar berättade att de dansade för dig och hur inspirerade de blev av detta. Många duktiga dansare har du utbildat, gett unga lärare en chans och – som det så gärna är i vår lilla bransch, blivit kopierad och motarbetad av dem som du själv en gång har utbildat. Jag vet om din kamp med kommunen. Jag var med när det på Kulturskolan bjöds på tårta när du förlorade på konkurrensverket. Kommunen fick ha sin momsfria och skattesubventionerade dansundervisning. På kommunens hemsida skrivs nu att de ”driver kulturskolan” – ska man verkligen med skattepengar konkurrera ut privata aktörer? En fin verksamhet har dem, jag gillar den starkt. Det är inte samma sak som att kritisera deras monopol på marknaden.  Jag känner till din frustration över att privata aktörer inte får verksamhetsbidrag av Kultur och Fritid. Vi är två som har stångat huvudet blodigt på förvaltningen. Fy, vi skulle ju kunna gå med ”vinst”, fick vi som svar. Privata Anagram däremot kan få miljoner för en året runt- verksamhet som påstås krävs för några dagars humorfestival – vinst och vinst stavas olika på Kultur och Fritid, beroende på ens efternamn. Du var hetsigare än jag, David. Dem få gånger vi har träffats så blev jag nästan rädd av skärpan i din kritik. Men rätt hade du. Hur man på kulturförvaltningen bromsar ut kompetenta eldsjälar men eldar upp offentliga pengar i egna påhitt typ ”creative plotts” eller “innocarnivals”. Hur Lunds kulturförvaltning under de senaste åren har svällt upp med en massa nya byråkrater medan vi privata kulturarbetare vänder på varje krona. Så att familjer har råd att skicka barn till oss. Du har jobbat stenhårt, David, alltid för barn och ungdomars bästa och för din dröm. Tack för detta!

Jag önskar dig ett lugnare liv nu och jag lovar att fortsätta din väg att tänka out of the box. För den unga generationens, det fria valets och den konstnärliga kompetensens skull!

Gabriele (snart 25 år i Lund)

Bild David Crazy Feet

Oktober 2013:

Höstlov = läsa tidning! Hittade idag en underbar artikel om ”min” optiker Divna Marega. Divna är förresten granne till mig upp på berget i Fågelsångdalen. Hon pratar om att inte göra avkall på kvalitén, om att se hela människan som kund och om att skapa långsiktiga relationer. Om att få sina kunder att se sig själv med ”nya ögon”. Med mig har hon verkligen lyckats – jag är hennes kund sedan min nu vuxna dotter behövde sina första glasögon i femårsåldern. Och visst har min klädstil förändrats sedan Divna i somras övertalade mig till nya färgade bågar!

Likheten i målsättningen – Divnas som optiker och min som pedagog och ledare för LIMUS förbryllar. På LIMUS bemöts varje elev individuellt och utvecklar nya synsätt (hur ofta har jag sagt: ”ser du, du kan mycket mer än du trodde…”) Belöningen är mångåriga samarbeten och en känsla av att verkligen göra skillnad.

Likheten mellan Divna och mig är fler än så: Båda kvinnor med utländsk bakgrund och en liten rörelse som vi hängivet driver, med de stora jättarna i hälarna. Hon konkurreras av lågpriskedjorna och jag av kommunen, studieförbund och ”ideella föreningar”.

Men så toppar hon tidningsartikeln med något som jag bara har vågat säga i enrum till mina pedagoger: Att hon är STOLT över sin rörelse! Tack Divna, det är jag nämligen också och nu vågar jag säga det högt också!

Och med denna raka rygg förpassar jag utlåtanden som Barbro Stigsdotter Möllers om mig i samband med auktorisationen i Staffanstorp dit de hör hemma: i fågelskrämmornas värld. Jag bor i Fågelsången, inte på skånska slätten.

Vad var det Stigsdotter M sa, enligt konsulten, alltså? Det var varken trevligt eller sakligt. Ämnat för att skjuta av mig. Hon verkar ha glömt skandalen som handlade om hennes bemötande av anställda och som slätades över med hjälp av kloka tjänstemän (Ja, Lund hade sådana!). Kulturskolan var mer värd än så och med en ny rektor har de nu genomfört en stor del av de ändringar som jag föreslog för sådär tio år sedan. Många fåglar har närts av den sådden. Stigsdotter M har jag varken sett eller saknat på åtta år.

Nyligen har Kulturskolan också fått konkurrens, mestadels i form av namnet… Ett nytt handelsbolag har bildats som kallar sig Lunds Musikskola (lik Kulturskolans gamla namn) Detta bolag drivs av någon som saknar examen från en musikhögskola och hennes make, en professor i neurologi vid Lunds Universitet. De har nu lämnat in sin nyförvärvade F-skattesedel och sitt nyförvärvade namn till Staffanstorp, och en ideell förening har – vips, utan ny auktorisation, blivit ett företag. En hel styrelse verkar ha anställds hos sin ordförande och erbjuder nu undervisning i ett tiotal instrument i Staffanstorp. Hur det kan ha gått till vette de skånska gudarna.

Förvirrad verkar även konsulten, samma som citerade Stigsdotter. Han blandar ihop kompetenskrav till en ordförande i en ideell förening och dito till en företagsledare, sådan som Divna och jag. Mina cirklar har han ”kartlagt” som om jag vore en hök. Farlig för sådden i det kommunala fältet. Ett fält som har livnärt honom själv så gott att överviktiga dèja-vus har fått ersätta vitala visioner. Synd att han inte har spelat sin oboe på länge (sa han till mig).

God syn är en fördel i arbete för alla barn som gärna vill lära sig spela under jämlika förhållanden och med en juste valfrihet. Därför går jag till Divna Marega. Månadens favoritfilm från konsert med min egen pianoklass: Lilla Diana spelar valpen min.

På samma konsert: Hugo med Prokofjew Toccata op 17 och Fredrik/Albina med Beethovens andra konsert. Tala om spännvidd!

Flyg väl i höststormen! Gabriele

September 2013

Det kom ett mail … och ett till… Sen kom det en video med mina kära elever Fredrik o Oliver. Fint när de äldre samarbetar med de yngre!
Må dessa tre stå för min gyllene septemberglädje! Nu bär det av till Leipzig, släkten, Thomaskirche, Bach och Mendelssohn.

Hej Gabriele,
Tack för de underbara konserterna under kulturnatten! Det var så trevligt och familjärt att sitta uppe på scenen i stadshallen och det blev personligt när eleverna fick säga något om sina stycken. Även om det bara var ett par ord, så betyder det mycket (både för barnen och för de som lyssnar). Och det var underbart att få komma in till turistbyrån på kvällen. Utanför var det ett förfärligt oväsen – men inne på turistbyrån rådde lugn, trevnad och en härlig atmosfär. Som en oas av välljud mitt i allt stök. Jag tror att många som kom in i turistbyrån kände så.
Ha det bra i Leipzig! Vi ses igen den 5/10.
Vänliga hälsningar, Helena

—

Dear Gabriele,
Just a quick thank you again for the use of the garden house. What a charming and lovely place it is. I am so grateful to be able to use it and I had no problems whatsoever. The Kawaii is rather an impressive upright; I’ve never played one and was surprised buy the sound. Mostly, though, I think what you have built and offer to the Lund community is so wonderful. It is easy to see how much effort and love you have put into LIMUS. Once again, I am so thankful and look forward to seeing you next week!
Best wishes,
Anne

—

Ses på Odeum den 20e oktober!
Gabriele

augusti 2013

Sedan förra hösten har jag gått med en liten hemlig kärlek i hjärtat: ett litet gårdshus från 1900 på Bredgatan 25. En liten trotsig ”lone wolf” mellan Allhelgonakyrkan och Lindebergska som har alla förutsättningar för en konstnärlig musikverksamhet. Dignande päronträd i gamla trädgården, en lönn med skyddande blad…. Vi behövde mer plats, men hade jag råd?
I måndags skrev jag under kontraktet med allt pirr i magen som tillhör ett giftermål…

Det finns många elever som vill spela på LIMUS och många lärare som vill arbeta på LIMUS. Det är ”bara” att få ekonomin att gå ihop med den eländiga momsen på 25%.
Inga gränser finns för fantasin att kringgå moms. Det nyaste är kollegor som anger att de gör en konsert för sina elever, varje lektion alltså, och då slipper de moms.
Det skulle verkligen behövas en grupp föräldrar som ber regeringen om lagändring.

Dagen efter kontraktsskrivningen byttes vita brudslöjan mot damm i håret (ok, det kan vara lite vitt hår också…) för nu byggs det för mer ljusinsläpp och bra ljudisoleringar. Att skapa är kul! Och det sneda fönstret saknar motstycke i hela Lund  När snickaren hade löst uppgiften blev han lika glad som ett barn som lärt sig mellandelen i Für Elise…

Tillbaks till behovet av föräldraengagemang. Lokalerna på Svaneskolan är uppsagda till dec 2014 eftersom ISLK vill ha dem. De har inte hittat sitt framtida boende, men på Svaneskolan blir det ju inte. Att kommunen vill offra välinredda och specialdesignade musikrum för en interimslösning är inte optimalt. Även om jag inser att ISLK har tillfälliga platsproblem. Det har även LIS. Ett generellt grepp om Lunds internationella grundskolor (utan sneda blickar på vad som är ”kommunens egna” och vad som är ”friskolor”) skulle behövas. Samt en varsam omsorg för vår internationella musikverksamhet.

Hoppas på föräldrar som kan driva en konstruktiv dialog och politiker som ger mina lärare, mig och våra elever den arbetsro som vi är värda.

Till min stora glädje har kommunen återigen velat ha våra duktiga spelsugna elever på Kulturnatten. Två konserter i stadshallen samt en Fingerdans föreställning på Turistbyrån blir det. Så det är bara att låta musiken vara viktigast!!

Månadens favoritbilder: Mormorskänska när mina elever Olga och Dario kom på besök med Roberta & första skörden hemma i Fågelsångdalen (uppe på berget)

juli 2013:

LIMUS i juli – full fart på musicerandet, inte minst med alla sommarelever.

Idag startar Fredrik Schützer sin torsdagsserie på Palaestra. Jag är djupt imponerad. Att spela fyra olika konsertprogram på fyra veckor kräver både kondition och stor inspiration. Och så är det bara två månader sedan Fredrik spelade Ravels G-durkonsert med orkester. Skönt att vi har ett så smidigt samarbete med director musices Patrik Andersson på Lunds universitet.
Lite nyfiken är jag på om publiken hittar till den klassiska musiken utan att vi gör en sådan gigantisk reklam som Sommarlund.

Imorgon bjuder Michaela och Lisa, två av våra unglärare, på sin första egna Minikonsert med sina första kullar Music Kindergarten på engelska.
Det växer inom LIMUS, på alla håll och kanter och även i juli!

Bästa minne från juni: Den där svettiga intensivveckan där jag dagligen undervisade tre grupper i musiklära. Först en grupp på engelska och sen två på svenska, sammanlagt 12 barn.
Skaparglädjen var enorm – det enda som behövdes var verktyg som notskrivning, puls, rytm och förtecken. Vi fortsätter i augusti!
Månadens favoritbild: Musiklära är blå!

Gabriele

maj 2013:

Jag har alltid tyckt om romantiske Mendelssohn. Symfonierna, violinkonserten, Lieder ohne Worte… Vilken fullständigt otrolig njutning att höra Walter Gieseking från 50-talet spela dessa små karaktärsstycken. Höra hur musikens stämmor pratar med varandra på det anmodigaste, hur fraser svänger naturligt som om det vore det enklaste i hela världen. Därtill en pianoklang som är så vacker och ren och fri från all press, tryck och hast så man häpnar. Tänk att det underbara kan vara så enkelt och så nära – och samtidigt så långt bort.

Det är däremot inte liljekonvaljerna i min granne Erlands trädgård… Jag nöp tre när det var lite mörkt – och när jag erkände för Erland (92) så bjöd han mig på whiskey. Han är i luven med några här för han säger rakt ut vad han tycker. Det värsta är att det oftast stämmer – det tål inte folk. Men jag gillar honom skarpt. Vi har samma sorts logik liksom.

Hur det gick med de 8000 kronorna i hyra för övningsdagen i stadshallen? Jag betalde dem. Kommunen behöver ju pengar och stöd, nu när Schenlaer har lovat Anagram 1,25 miljoner varje år under 3 år. De tyckte de behövde det för en åretrunt-verksamhet. Annars kunde de inte driva Humorfestivalen 2/3 dagar per år. De har sökt och fått verksamhetsbidrag som skall gå till föreningar (enligt blanketten) men kommunjuristen Sundberg menar att det inte är så noga. Det är nog bara ett feltryck.

Glöm inte att teckna er för våra sommarklippkort!
Här kommer månadens favoritbilder.

Syrenhälsningar från Gabriele

april 2013:

Nu är lilla Staffanstorp i gång att auktorisera privata musikskolor – ett steg framåt?
…Trodde jag. Tills jag läste att de har auktoriserat PSS, en ideell förening som enligt www.ratsit.se håller på med litterärt och konstnärligt skapande, ej är verksam, ej är arbetsgivare, ej har F-skatt och ej är momsregistrerat. Jag inser att definitionen av vad som är en privat musikskola inte har nått skånska slätten. De förväxlar t.o.m. studiecirklar/folkbildning med privata lektioner. M-politiker, trodde jag, visste vad ett företag är…
I grannkommunen Lund kräver kulturchef Schenlaer en timhyra på 1000 kr av föräldrarna i LIMUS för att deras barn ska kunna träna i stadshallen inför sin stora konsert. Har en förälder med barn i Kulturskolan någonsin krävts till kassan för träningar i Stadshallen?

”Om du inte kan acceptera hyresavtalet ” hånar Schenlaer mig, ”ber jag dig att vända dig till förvaltningsrätten”. Och lägger vänligt till: ”Handläggningstiden är oftast lång, upp till ett år.” Ok, om du vill ha det så, svarar jag, ge mig beslutet då. Då skickar han kommunjuristen – Sorry, säger den, vi kan inte ge dig ett beslut… och därmed går det inte heller att överklaga. Man undrar vilket mål dessa herrar har i fokus?

Vet de inte att kommuner varken får ge enskilda individer skattesubventioner (vartenda barn med individuell undervisning på Kulturskolan i Lund får omkring 8000kr årligen ”i handen”) eller konkurrera mot företagare som försöker livnära sig på sin kompetens?

För mig skulle det räcka med lite goodwill från kommunens sida – inte det här eländiga hackandet mot ”vinstdrivande verksamhet”. En privat musikskola driver man inte med ekonomiskt vinstsyfte utan man har idealet att musiken tillför människan något som inte går att räkna med pengar. Tänk om Schenlaer kunde unna sig denna tanke.

Professionella pedagoger i Lund måste gömma sig i ”ideella föreningar” – tex i PSS, Kulturcentrum Skåne eller Kulturmejeriet. De ”driver” sina föreningar genom att utgöra styrelsen och kan då sälja sina individuella lektioner för gitarr, piano, sax utan moms. Kommunen belönar deras gömmor med miljonbidrag.

Här finns en gigantisk okunskap och förväxlingar mellan begreppen. Undrar om jag kommer att leva så länge att en välutbildad lärare i cello, gitarr, piano lika självklart skyddas mot otillåten konkurrens som en hantverkare som säljer sina tjänster. Då skulle t.o.m. den trevlige fiolläraren välja att jobba vitt! Istället fortsätter han att gå genom kommunen med svarta fiollektioner. Jag förstår honom, han har två barn som behöver mat och han gillar inte låtsasföreningar.

Helt säker är jag på att våra ”kunder”, de som vill lära sig spela instrument och musicera, skulle vara beredda att betala för professionella tjänster om inte kommunen skulle mörklägga kostnaderna. Skulle kommunen ge branschen backup istället för att demonisera den så skulle det också finnas utrymme att stötta de familjer som inte kan betala vad det kostar.

För vi som utför tjänsten har fortfarande inte tappat vårt hjärta.

Månadens bilder: smakprov på en ny generation.

Gabriele

mars 2013:

Så mycket LIMUS har hunnit med de senaste tre månaderna!
Både Fredrik och Hugo har lyckats fint med sina solokonserter i Helgeandkyrkan till glädje för talrika lyssnare. Prof. Hans Pålsson hälsade på för två mästarklasser med Hugo och de andra unga pianisterna från Young academy-linjen. Det blev en hel del igenkännande skratt och allvarliga övningstips. Tänk att det finns unga människor som hittar till sig själva via svartvita tangenter och klassisk musik!

Sedan fick LIMUS besök av riksdagsledamot Boriana Åberg i sällskap av Per Persson, näringslivschef i kommunen. Till min fullständigt gränslösa förvåning nickade de till allt jag hade att framföra. Kan det vara på gång att privatlärare i musik snart kan livnära sig utan konkurrens från kommunalt subventionerade verksamheter? Kan det vara på gång att alla barn och ungdomar erbjuds undervisning på samma villkor? Och att mina välutbildade kollegor utanför LIMUS slipper smussla med svarta lektioner för att dryga ut sin smala kassa?

Under tre veckor tog LIMUS hand om två praktikanter från Musikhögskolan i Malmö. Snart ska dessa initierade och begåvade unga människor ut i arbetslivet. Deras utbildning är dyrare än piloternas. Må fler beslutstagare sluta blunda och engagera sig för en hållbar yrkesframtid för kulturentreprenörer!

Första marshelgen satte två rytmiklärare fart på våra elever. Musik i rörelse – med hjälp av Herr Gurka och Lilla Apan, Tangon och Entertainern förvandlade sig unga spelare till fantasifulla improvisatörer. Nya kraftkällor finns kring hörnet – ta ett steg! En gång om året bjuder LIMUS alla sina elever på detta helt gratis. Namnet är Musikträffar.

Ja, och så blev det fest. En gigantisk familje- och jubileumskonsert i stadshallen. Vi kommer inte att glömma detta i första taget!! Lärarna hade gjort en fantastisk planering, satt ihop blandade ensembler och tränat in effektfulla konsertstycken. Med stolthet berättar jag att LIMUS lärare kan arrangera musik för vilka åldrar som helst! Med en envishet som bara vi ”besatta” har bokades det gemensamma tider, det tränades sent på lördagar och tidigt på söndagar, det smsades och mailades… Föräldrar fick ställa upp som taxi-chaufförer, Röda Korset gjorde 150 påskkvistar, metronomen gav upp (hos mig, när vi slet med det nyskrivna Sjöberg-stycket som skulle uruppföras) och mitt i allt växte den levande musiken. Och våra kära elever växte med. Visst är det underbart att få arbeta med detta?

Det kommer säkert snart upp en massa bilder från Musikträffarna och Jubileumskonserten.

Därför väljer jag till månadens bilder Prof. Pålsson och riksdagsledamot Boriana Åberg.

Gabriele

februari 2013:

Månadens sämsta: Nu har vi drabbats av en lärare som missbrukade elevkontakter som hon hade fått via LIMUS för att erbjuda dem undervisning genom sitt eget nystartade företag. Och dumma jag lät mig charmeras av att hon precis hade kommit till Sverige och ville få kontakter. Det stämde ju visserligen, men jag tänkte inte i samma banor som hon. Nåväl, vår fina verksamhet kommer över det och hädanefter ges inte en enda lektion förrän läraren har godkänt våra stränga anställningsavtal. Våra elever ska slippa dras in i lojalitetskonflikter och våra lärare kan känna sig trygga med varandra.

Månadens bästa kom via sms: ”Tyvärr kunde inte Ziggy komma på pianoleken i fredags , då vi var på BB och han fick en lillebror! Men han vill nog gärna fortsätta så vi ska skicka in en blankett.”

Månadens bild: Fridas fina pianohand

Gabriele

november/december 2012:

Synd att snön är borta. Jag missade att ta kort en sen torsdagkväll. Klockan var kring tio och ett tjockt lager nysnö hade fallit. Det var faktiskt väldigt mysigt att sitta inne och planera repertoar för nästa års konserter. Men nu ville jag hem. Utanför mitt rum väntade redan en student som vill öva på egen hand. Det är många som gillar våra flyglar… När jag öppnade ytterdörren visade sig en härlig bild: en massa fotspår ledde från båda utetrapporna fram till vår ingång. Det såg ut som en halv stjärna med dörren som centrum. Och visst, i alla våra fyra rum lyste det, trots att det var väldigt sent – och i alla rum musicerades det. Tänk vilken stark kraft det egna musicerandet kan sprida i människornas liv.

Dagens upplevelse: 99 anställda från Lunds Universitet/Socialhögskolan njuter av sitt julbord. När jag kommer in i salen känns det lite som en myrstack, fastän myrorna har fått megafoner 🙂 Sedan annonseras LIMUS musikinslag med Erika på fiol samt Peter och Marcus med gitarren. En lugn Vivaldi – och något magiskt sprider sig över dessa 99 personer. Knäpptyst blir det. Därefter spelar de fler lugna klassiska stycken! Ojdå, tänker jag, nu kommer publiken snart bli rastlös. Hemligt tittar jag omkring. Men nej, förutom en kvinna som inte står ut sitter de flesta hängivna och avslappnade. De tycks ha gått på resa inåt med musiken som vägledare. Magi! Nu en befriande Mozart och förtrollningen bryts. Kaffe, upp och gå. Nya mål.

November har varit tätt på arrangemang: besök från sångare och pianister från Leipzig, två välfyllda elevkonserter i Kulturskolans aula samt Grades-examinationer… för att inte glömma vår härliga Musiksaga, med barnen från Music Kindergarten, som vi spelade för ett drygt hundratal förskolebarn. Både publiken och våra barn var otroligt duktiga. Lärarna hade förberett sina grupper på det bästa – så vi sydde ihop hela sagan och allt samspel med två söndagsövningar. Proffsigt! Det filmades febrilt… skicka in material till vår webbmaster!

Ifall någon har missförstått förra månadens ”Gabriele”: det är inte så att vi efter avdrag för moms och skatter inte skulle kunna betala några löner – men det vore skönt att kunna ge lärarna ett arvode som motsvarar deras långa utbildning. Och detta utan att fuska såsom vissa ”föreningar” som i själva verket är dolda företag.

Nu ser jag fram emot en spännande vår. Både Fredrik och Hugo ska ha sin egen pianoafton och i mars bär det av till jubileumskonsert i stadshallen. Johan Magnus Sjöberg har skrivit ett ”Lundapoem” för mina unga pianister, hos Mohan, Anna och Petra förbereds det en massa filmmusik, Marcus, Peter och Veronica verkar ha tankar om gitarrensemble med flöjt, medan de andra fortfarande ruvar på sina idéer.

Vårt lärarteam har nyligen utökats med Marina Costa för gitarr och Stina Jansson för fiol. Läs deras presentationer på lärarsidan. Kul med nya kompetenser och jag vet inte vad jag gillar mer: att Stina kan undervisa barockviolin och grades eller att Marina kan undervisa på italienska och på söndagar. Jag gillar nog alltihop!

Avslutar med månadens favoritbilder av en glad praktikant, tillika Signe Olofsson.

Ja och GOD JUL så klart!
Gabriele

september/oktober 2012:

Underbara vackra oktober! Dags att ta fram stora scarfen i höstfärgerna som min äldsta en gång i tiden stickade åt sin mamma…

I dag var jag i plantskolan för att leta efter en buskros till vår nya trädgård – men ack så mycket svårare det är att välja rätt på plantskolan än att hjälpa blommorna i min musikaliska trädgård växa sig stora!

Under Kulturnatten, bara fyra veckor in på terminen musicerade inte mindre än femtiotvå spirande ”musikblommor” på flera olika arrangemang. Åse Söderqvist Spering inspirerade till swing och samspel för upp till fem pianon fyrhändigt. En gång i tiden beskrevs jag av Gösta Petersen i Midnattskören som ”chosefri” – det var ett nytt svenskt ord för mig då, men jag gillade det! Åse, om någon, är verkligen helt chosefri. Generöst bjöd hon även på en lärarfortbildning efter sina individuella lektioner, som återigen mynnade ut i fritt gemensamt musicerande – och många skratt!

Förra helgen hade vi en fullsatt konsert av helt annan art: Young academy-pianister bjöd på första satser ur Mozart-, Bach- och Ravelkonserter. Däremellan spelades kortare klassiska stycken. På denna konsert var varje not genomtänkt och slipad i sin kontext. Tala om spetskompetens! Virtuosa fingrar, konstnärlig gestaltning samt en god portion spontanitet – ungt och akademiskt i en färsk kombination. Fina bilder av dessa arrangemang hittar du här.

Jag har nu börjat leta efter fler lokaler. LIMUS växer stadigt. Tyvärr vill skolorna inte öppna sina tomma lokaler på eftermiddagar. Katte släpper in oss men begär en timhyra som ligger högre än lärarnas arvode.

Hur man i kommunalt tänk kan få en liten privatskola till ett mjölkbart ”vinstdrivande företag” är mig en gåta. Vi betalar skatter och moms så det knappt blir pengar kvar för lärarlöner. Hela administrationen görs redan ideellt av mig.

Likt humorfestivalen borde vi kalla oss icke-kommersiella (Skämtar de?). Ev. vinst investeras i verksamheten – efter avdrag för löner och utgifter. Vilken skillnad är det då mellan lön till Anagrams anställda och lön till LIMUS fiollärare så att kommunen ger pengar till den ena men inte den andra? Någon gav mig rådet att prata med Johan Wester om Anagram Productions, efter att Anagram Event planerat Anagram Live i kombination med krögare, även kunde bilda Anagram Musiksalong. (Är jag så rolig?) Synd om man bara skulle kunna överleva som multiföretag i Lunds kommun.

Jag känner på mig att fler föräldrar och musicerande vuxna får upp ögonen för behovet av mångfald inom musikundervisning. Fram med en kulturcheck eller andra sätt som ger jämnare fördelning av skattepengarna till unga och stöder privata professionella aktörer. Prata med generalen till innovationskarnevalen tillika kulturchefen Torsten Schenlaer, näringslivschefen Per Persson eller era politiker!

Här är två favoritbilder från senaste konserten med Hans Pålsson, Kent Olofsson, Fredrik Schützer och Tatiana Zakharova.

Varma hösthälsningar från Gabriele

juli/augusti 2012:

Nyss hemkommen från några dagar i Göteborg med Liseberg, Universeum, Hop on/Hop off-bussen (vilket tidstypiskt fenomen!) och Älvsborgs fästning. Inte bara att jag förälskade mig i majgröna grodor med röda prickar, köpte minitärningar samt en burk slem (alltid bra att ge till någon man inte gillar) – jag nickade även till dotterns drömmar om en stor orm som husdjur. Av hänsyn till Honey och Mozart skaffade vi inte ormen direkt.

Fick även en dröm om att skapa ett Musikens Universeum. Tänk att få swinga sig på fem spända notlinjerep, åka rutschkana på Violinklaven, hoppa upp och ner på skalor (olika material och steg för varje), vila i pausfåtöljen, besöka en 1700-tals danssal med levande musiker eller dyka ner i en rökig jazzkällare… Som granne skulle man ha Musikens Liseberg där man kunde prova hela världens musikinstrument… Att drömma är kul!

Borde fortsätta mitt eget OS bland tomma och fyllda flyttkartonger. Värst vad man samlar på sig med åren. Påminner mig om att viktigast är det man för ögonblicket håller i handen, hjärnan och hjärtat. Även om man måste se bakåt för att kunna se framåt.

Att bo på en kulle i Fågelsångsdalen tilltalar min filosofiska sida. Ska spela lite Bach nu. Här är månadens favoritbild: mina kära kollegor Veronica och Peter med sin son Astor!
Många hälsningar från
Gabriele

juni 2012:

Våra duktiga unga stråkar svänger folkmusik med Kalle Moraeus i en fullsatt sal på AF. Tre konserter i Maria Magdalena Kyrka den 28 april med över hundra medverkande. Stämningen är på topp och nästan 3000 kr skänks till kyrkomusiken i församlingen.Kammarmusikdag den 1 maj med duktiga oboister, sångare och en flöjtist från Kulturskolan. Det låter ljuvligt från alla våra rum – påminner mig om flera youtube-klipp som spelas samtidigt. (Du har väl hittat våra egna youtube-klipp som Fredrik har lagt upp?) Young academy-eleverna och många nya ansikten konserterar på Palaestra. Oväntad draghjälp ges av blåsorkestern utanför. Ojdå, tänker jag – behöver vi en levande metronom? Men inga sura miner syns utan alla behåller fullt fokus på sitt musicerande. En engelsk examinator anländer jäktad men lämnar oss  leende efter flera timmars examinationer. Våra elever belönas med resultat på högsta internationella nivå och kommentarer som ”keep going…”, ”very well prepared” och ”lovely performance today”. Två mammor till barn i Music Kindergarten organiserar på egen hand fler små grupper – plötsligt kryllar det av små fioler och glada barn i korridoren – även nu under sommaren.
Vad av allt detta gör mig egentligen gladast?

Jag är säker på att det är gemenskapen som känns när vi musicerar tillsammans. Samt lyckan att höra en spirande kärlek till musiken hos så många andra – i alla åldrar! Och så är jag väldigt glad för mina kollegors arbeten där det hela tiden växer fram så otroligt fina idéer.

Månadens favoritbild 1: Despina fångade mig i försöket att samla ihop publik och medverkande i en trestämmig kanon i Maria Magdalena Kyrka. Det gick ganska bra!
Favoritbild 2: Despina (som är läkare) räds inte udda kombinationer…

Slutligen: svarar jag inte, eller sent, denna sommar så har jag nog ramlat i en flyttkartong.
Är på väg till en hundvänlig trädgård, skogen och en skön utsikt i Södra Sandby!

En underbar sommar önskar
Gabriele

april 2012:

Under den ljuvliga påskledigheten tog jag mig tid att surfa in på andra privata musikskolors hemsidor. Uppe i Stockholm finns rätt många. Var nyfiken på deras lösningar för ekonomisk täckning i skuggan av kommunalt subventionerade verksamheter, studieförbund eller s.k. ”ideella föreningar”.

Ett av de lysande exemplen är Nacka kommun där man med hjälp av en kulturcheck har fått en mångfald av olika musikskolor. Där blev det många nya ”vita” arbetsplatser till musiklärare och ett brett utbud av instrumental undervisning för kommunens barn och ungdomar. Staffanstorp är på väg dit också.

Blev också lite smickrad – hittade mina egna formuleringar från januari 2010 rakt kopierade till nya webbsidor. Vilket måste betyda att jag inte ligger helt fel men ibland kanske lite tidigare än andra.

Att följa i mina fotspår verkar också gillas av min före detta skola. Öppnar jag upp för
nya instrument eller initierar kurser för små barn så gör de det också, kort därefter. Det nyaste är att de nu härmar LIMUS internationella profil med undervisning på flera språk. Egentligen är det ju bara bra. Ett bevis för att jag har lätt för att se aktuella behov och utveckla svaren på dem. Men visst är det lite kusligt också?

I min egen värld – och den av lärarna som arbetar på LIMUS – finns ett stort mål: att göra dem som ger oss sitt förtroende till självständiga musikanter. Att ge dem alla byggstenar att utvecklas individuellt och hitta EGNA vägar, egna profileringar, sin egen inneboende kreativitet. Vi använder oss sparsamt av att låta elever enbart härma och det brukar växa till egna idéer rätt så snart. Sådant gillar vi. Må attityden sprida sig i konstnärliga verksamheter.

En annan fundering gäller övertron till s.k. ” ideella föreningar” . Vem har sagt att demokratisk anda och ideella insatser enbart finns i föreningar? Som om sådana fullständigt självständiga ingredienser för vår verksamhet vore kopplat till en organisationsform.

Kanske har man helt enkelt inte tid med pappersexercisen som krävs för en seriös förening. Hittar en ideell förening som säljer musikundervisning. Men varken stadgar, styrelsemötesprotokoll eller inbjudan till stämmor  finns på deras webbsida. Fastän samtliga deras elever är medlemmar.  Jag läser: ”en förening som DRIVS av ett lärarkollektiv”. Varför gör man inte som tex på Kulturskolans Suzukiföreningar där ungarna och deras föräldrar styr under demokratisk rotation och där man själv kan välja om man vill vara med eller inte. Men lärare, anställda av ett studieförbund som styr en ideell förening vars föreningsavgift automatiskt läggs på kursavgiften som debiteras av ett studieförbund…

Nej tack, så vill jag inte ha det.
”Straffet” är hårt: med 25% moms och att man av vissa blir behandlad som en vinstdrivande skurk. Tack o lov bara av dem som inte vet bättre.

Ses den 28 april på Musikfesten i Maria Magdalena kyrka!
Gabriele

mars 2012:

Året fick en fantastisk start med det stora “Pianomaraton” på Palladium i Malmö i slutet på januari. Inte mindre än 22 av mina egna elever i alla åldrar medverkade med ett program på totalt 105 minuter! Jag blev enormt stolt och också rörd över den entusiasm som hörs i allas musicerande. En stor eloge till sammanhållningen! Man är på plats i tid, man hjälps åt att bära pianopallar, fotpall och mattan och har kul tillsammans under spelpauserna. Föräldrarna finns till hands med allt som kan behövas… Hoppas att vi framöver hinner lägga ut ljudfilerna som de duktiga arrangörerna, unga tonsättare, har spelat in åt oss.

Direkt i början av februari fortsatte vi musicera med gästlärarna Ninni och Laif Carr. De träffade åldershomogena grupper och spelade igång helt prestigelöst. Titta på de fartfyllda bilderna. De säger allt. Och så kontrasten till det ”lugna rummet” där Sandra och Fredrik hjälpte eleverna att skriva musik. Många pennor blev det tuggat på och en del “aha:n” hördes! Det var återigen en dag som kännetecknades av ett fantastiskt samarbete.

I slutet på februari fick min elev och nu även kollega Mohan Zheng prova på att spela ett helt konsertprogram med solopiano. Värd var Larsåke Sjöstedt, kantor i Helgeandskyrkan. Under min tid som cembalolärare på Musikhögskolan var Larsåke min elev. Hans årskull kyrkomusiker reste även till Berlin på studieresa med mig. Att kunna knyta ihop trådarna så här är något av det bästa jag vet. Fastän lite grå känner man sig ju…. Och ja, det kom mycket folk som även fick en fin fika fixat av Mohans vänner!

I mitten på mars kom en ny omgång i Music Kindergarten. Mina ögon blev fyrkantiga av allt arbete framför datorskärmen. Alla grupper fylldes snabbt och en del nya grupper kom till. Här stämmer det verkligen att ryktet om kvalitet sprider sig som ringar på vatten. Mest imponerad blev jag över en mamma som kom med en fyrklöver fiolfantaster från dagiset. Utan att skryta kan jag säga att LIMUS har hemskt duktiga lärare som själv har väldigt kul med sina små barn. Och ja, nu har vi faktiskt 10 små fioler att hyra ut!

Och så bar det av till BUS, med mattan och pianopallen igen. Själv blev jag sjuk den dagen, men trygga kollegor och trygga spelare gjorde en uppskattad spelning med piano, fiol och cello.

Även april och maj kommer vara kännetecknade av konsertverksamhet. Samtidigt som jag siktar längre och hoppas att jag äntligen får min bokning av stadshallen för vårt jubileum i mars 2013 bekräftat. Det har krånglats på Kultur och Fritid kring detta sedan januari och jag börjar känna ett litet obehag. Skönt att det finns kloka föräldrar och kollegor att rådgöra med.

Nu ska jag ut med Honey i vårsolen – och du! – glöm inte anmäla dig till sommarlektionerna!

Gabriele

december 2011:

Sedan höstdagen hos Juhl Sörensen gick jag ”gravid” med en Bostonflygel, en lillebror till
Steinway. I december förlöstes den, inte utan en del komplikationer och en finansiering
upplagd på flera år. Jag erkänner att jag lät mig hänryckas av sju par glänsande ögon efter
provspelningen i Köpenhamn. Nu står flygeln på LIMUS – till glädje för många! Med detta
avslutades årets investeringar som även innebar flera celli, flöjter och en gedigen utrustning
för Music Kindergarten. Investeringar är just nu det enda sättet att lätta på momsbördan.

Två nya lärare började undervisa på LIMUS i december: Erika Pápai från Ungern och
Stanislaw Waga från Polen. Medan Stanislaw har ett långt förflutet på Kulturskolan i Lund
så är Erika alldeles nyinflyttad. Båda spelar eller har spelat i Lunds stadsorkester. Läs deras
presentationer under lärare och gläd dig med mig åt att LIMUS har kunnat knyta till sig så
fina kompetenser.

Det avtalade mötet med kulturchefen Torsten Schenlaer blev inställt av honom. Det
känns som mina frågeställningar kring privata kulturföretag i balans med skatte- och
bidragssubventionerad kulturverksamhet är en het potatis. Eftersom min målsättning
fortfarande är att fler barn och ungdomar får tillgång till professionell musikundervisning
på samma villkor, samt att fler lärare kan livnära sig på sitt kulturarbete, kommer jag att
fortsätta söka vägar till en dialog kring detta tema med kommunen. Precis som i bygg- och
hushållstjänstesektorn (innan skattereglerna ändrades) finns ju dessutom på vår sektor en stor
andel svartarbete som man inte bara kan blunda bort.

Årets nyårslöfte: att göra en sammanställning av 2011 års höjdpunkter. Fast för detta
behöver stolta föräldrar som filmat och fotat också komma ihåg sina löften….
Ha, nu lyckades jag att komma undan ansvaret!

Tack för ett fantastiskt verksamhetsår, allt förtroende, fina gamla och nya samarbeten (även
med kommunen) samt – viktigast av allt – massor med levande musik med öppna sinnen!
God fortsättning och GOTT NYTT ÅR!

Gabriele

november 2011:

Se där: moderna Staffanstorps kommun har beslutat att ge kommunens barn en kulturcheck! De vill bli av med långa köer till kulturskolan och uppmuntra professionella kulturentreprenörer. I denna kommun lär det nu bli fler som väljer att arbeta ”vitt”. Och så mycket närmare man kommer att verkligen alla (som vill) får tillgång till musikundervisning på samma villkor!

Här i Lund har jag skrivit till kulturchefen Torsten Schenlaer med en offentlig fråga om hur han tänker sig stöda professionella privata alternativ för instrumentundervisning. Det ligger på handen att konkurrensen från ej momsbelagda verksamheter, som studieförbund och kulturskolan (som dessutom får skattesubventioner), gör det nästintill omöjligt att bedriva en professionell privatskola. Vem som helst kan räkna ut det.
Jag fick svar att han var medveten om att jag ville ha mer uppmärksamhet (?) och han bjöd mig på ett möte. Han skulle dock inte komma med några tankar om mina frågor, skrev han i förväg. Ok, vi ska se.

Enligt dagens tidning så vill Kultur Lund ha ”fria aktörer”, dock inte egenföretagare.
Hur den räkningen ska gå ihop skulle jag gärna vilja veta. ”Vad behöver kulturen i Lund?” frågar Sydsvenskan. ”Bättre samarbete, respekt och förtroende (från kommunal sida) till oss som arbetat med Kultur länge” är mitt svar.

Back to music! En fin sommardag tänkte min gamla elev Hanna Fors och jag ut stommen till en musiksaga för förskolebarn. Den har vuxit till sig under terminen och ges nu i stadsbiblioteket. Otroligt kul att arbeta med våra duktiga små elever från Music Kindergarten, och ett samarbete mellan oss lärare som man verkligen kan vara glad för.

Det är också dags för terminens internationella musikcertifikationer. Förutom våra egna elever ska även gäster från Malmö träffa examinatorn och uppleva att det visst går att arbeta målmedvetet med musik och få beröm för de egna framstegen.

På elevkonserten den 25 nov debuterar inte mindre än 14 elever med piano, fiol, cello, gitarr och flöjt. Vi varvar dem så klart med spelare som redan varit med tidigare och det lär bli en rolig kväll med massor av fina korta musikstycken.

Young Academy-eleverna gav en fantastisk konsert i samarbete med Lunds universitet på Palaestra et Odeum i oktober. Det var fullsatt i salen! Under höstlovet åkte vi tillsammans till Köpenhamn, dels för att provspela nya flyglar hos Juhl Söerensen/Steinway och dels för att se Paul Klee på Louisiana. En lyckad dag med mycket gemenskap och prat om klassisk musik (med mera…)

Gabriele

september 2011:

Kulturnatten hägrar och för tolfte ( minst…) gången tänkte jag bidra med några ljuspunkter. Tre sådana sätter LIMUS kl 12.15, kl 13.15 och kl 15.30 – alla i /kring stadshallen. Att så där fyra veckor inpå terminen ha gott om pigga elever med konsertklara solostycken känns jättekul!

Årets tema som vi arrangörer fick av Kultur Lund var ”annorlunda” och inte var det svårt att klassa LIMUS som en annorlunda musikskola (se min kommentar på konsertprogrammet) Två konserter fick rubriken ”En annorlunda musikskolas mest envisa elever”. Envis är min personliga sammansättning av ENergi och VISion – blandningen som finns hos alla som vill lära sig spela instrument. Jag upplever i alla fall att alla våra elever har den (mer eller mindre medveten) och skulle den ha gömt sig bakom skolarbeten, sena kvällar, kärleksbekymmer m.fl. så finns vi lärare att plocka fram den igen.

Missa absolut inte att finnas på Stortorget kl 15.30! Då kör Mohan, Fredrik, Hugo, Axel och Signe igång sin hisnande Fingerdans, opus 3 uppe på stadshallens entrétak. Som bonus fick två små nybörjare slinka in också.
Denna veckas Sydsvenskan och ojandet efter mer pengar till Kulturskolan ger mig behov av fler koppar morgonkaffe… När tar kommunens politiker bort sina skygglappar och tar ett helhetsgrepp för alla som så gärna vill spela instrument? Avskaffa den skyhöga subventioneringen av de lyckliga som får plats för individuell undervisning på Kulturskolan ( flera tusenlappar per individ/år), erbjud en kulturcheck för alla barn/ungdomar så de kan välja anordnare, fixa en trovärdig lista över seriösa anordnare och låt dessa agera på jämna villkor!
Som det är just nu så slipper såväl Kulturskolan som Studieförbund att momsa för sina individuella lektioner plus att de får skattepengar för verksamheten. Självklart skulle kommunen stöda ungdomsorkestrar/ensembler/körer men den individuella undervisningen som onekligen behövs för detta borde kosta lika mycket för alla barn/ungdomar.

Skulle man i denna kommun komma ifrån den utbredda svarta undervisningen och momsfusket som finns på grund av den sneda konkurrensen så skulle ALLA vinna.
Inte minst barnen som istället för att stå i kö får tillgång till kvalitetsmärkt undervisning.
100 poäng till den som skriver en insändare om det i Sydsvenskan. Huga!
Ses i härliga Kulturnattsvimlet,
Gabriele

augusti 2011:

Några skribenter i dagens Sydsvenskan kritiserar det svenska upplägget av skolåret – som har sina rötter i 1800-talets bondesamhälle där alla händer behövdes på gården under sommaren. Skribenterna menar att det är dags att tänka om och jag håller med. På LIMUS växer det fram en tredelning av året och detta fungerar utmärkt.
“Musicera mera”, sommarkurserna, har varit mycket uppskattade i år och det kom allt ifrån barn och ungdomar som ville testa ett instrument, eller fördjupa sig på sitt favoritinstrument, till vuxna som passade på att komma åt inspiration genom en personlig coach.
Tidningsläsandet är förresten ett av mina äkta nöjen under sommaren, gärna på verandan med en kopp kaffe….
Naturligtvis har jag med glädje följt Sydsvenskans och Skånska dagbladets bevakning av Fredriks konsertserie under juli månad. Kul med så mycket gensvar och levande bevis för att intresset för klassiskt piano inte alls är dött! Stort grattis till Fredrik som har lyckats med sitt enorma sommarprojekt! Ska bara komma ihåg nästa sommar att påminna honom att kunna sista stycket utantill innan han startar första konserten….
Direkt efter konsertserien gav Fredrik sig i kast (med mig) för att uppdatera hemsidan med bilder och videor från 2010 och 2011. Jag ställde till det rejält för honom, förstörde hans mailbox (och min med), la bilder på fel ställe, fattade inte konverteringar och vad vet jag. Men nu är det gjort, gå till hemsidan, njut och maila gärna ett tack till vår fina tåliga webmaster!
Nästa utmaning till mig är väl att lyssna på alla moderna människor och skaffa en Facebooksida för LIMUS.
Ibland undrar jag om jag verkligen är modern eller hopplös gammaldags?
Att handla på nätet klarar jag fint (om plånbocken tillåter): Congas, blockflöjter och tin whistles från Tyskland, repertoarböcker och arbetsmaterial för gehör och musiklära från England, pianopyssel och nybörjarböcker från Stockholm och noter för vuxna nybörjare från Wien: smörgåsbordet är dukat för er nu efter sommaren.
Att sälja våra kurser enbart via nätet kommer dock inte bli aktuellt. Nästan alla behöver först ett personligt samtal som sedan ställer växeln till rätt lärare och rätt kurs. Det tänker jag erbjuda även framöver.
Avslutningsvis en solskenshistoria: igår fick jag av min goda vän Lisa ett glas plommonmarmelad, kokt av plommon från min farmors trädgård (far hade fyllt 100 i år…), jag tog med mig ett barnbarnbarnsträd till Lund som nu ger riklig skörd varje år.
Det gäller att behålla rötterna i all nytänk.
Ses snart!
Gabriele

Juni 2011:

Haha, vilket nyårslöfte angående månadens Gabriele: det blev inte en enda sedan januari…

Jag tycker fortfarande det är viktigt. Men det säger också en del om LIMUS utveckling som har gått i en sådan rasande fart att jag knappt hänger med. Aldrig någonsin har vi fått så många nya elever och samtidigt arrangerat så många konserter som just nu. Läs mer om hur vårterminen har sett ut i aktuella elevbrevet.

Sedan maj och fram till slutet på augusti är vi nu igång med MUSICERA MERA, våra olika sommarerbjudanden. Vi lärare finns på plats i olika omgångar och det känns jättekul att det en varm junikväll kan låta cello från ett rum, gitarr från ett annat och tvärflöjt från det tredje. När Markku och sångarna är där hörs det definitivt! Nuförtiden finns det även lärare på engelska och kinesiska på plats (och tyska, så klart) för elever som vill kombinera piano + språk.

Många nya elever håller på att lära känna oss via Miniklippkorten. Det blir alltid en bra start under sommarlugnet med utvilade elever och lärare.

Pianonördens nörd, gällande klassiskt piano, Fredrik Schützer, bjuder in till LIMUS LIVE under alla tisdagar i juli kl 12.30 på Palaestra. Kom och njut! Jag har en sådan ”berömd” idé fixe att göra om kapellsalen till en ”stillsam miljö” med hjälp av parasoll och några korgstolar, men undrar om Fredrik gillar det.

Det är konstigt med mina idéer: ibland blir alla stormförtjusta och ibland får jag kalla handen.

Vi får se.

Vi får också se om vi under sommaren äntligen berikar webbsidan med alla fantastiska foton och ljudfiler som vi har samlat ihop. Det ska bli kul när detta är på plats.

Ha det fint!

Gabriele

3 januari:

Nyårslöften beträffande mitt arbete:
Att skriva månadens varje månad, att köpa ett enkelt faktureringsprogram, att be någon klippa filmer från våra fina elevkonserter så de kan läggas ut på hemsidan, att komma i tid, att tejpa mina Debussynoter, att inte ringa mina kära kollegor sent på kvällen för att dryfta en ny idé, att ha mer tålamod och tänka lite långsammare, att inte vilja för mycket på en gång, att inte reta mig varken på studieförbund som kringgår momslagen eller dåliga lärare, att göra gympa så jag slipper problem med nacken, att sätta upp en skylt att vi har hiss för barnvagnar, att sätta upp elevernas härliga majvisor, att göra bättre reklam, särskilt på webben … och att absolut alltid prioritera det utvecklande mötet med människan och musiken.

Aktuellt elevbrev

Kulturnatt 2010: Gabriele efter och Hans Pålsson innan. Photo: Fredrik Schützer

21 september:

Kulturkalaset hägrar… se alla våra arrangemang under konserter med eleverna.

Vill i samband med detta tacka Eskil Söderlind, Simons far för en jättefin filmning vid Sona Pianoforte i april, filmklipp är nu inlagda under se och hör.

Fortsätt filma och fota och skicka till Fredrik som nuförtiden behärskar konsterna att välja rätt utsnitt i musiken och att lägga ut dem för er på webben.

Med stor glädje har jag denna månad hört en massa små fötter trippa i korridoren till sin första lektion i Music Kindergarten. I lördags lät det dessutom som om man hade rest till Frankrike :). Nyinköpta klangstavar, klockspel och små fioler finns till hands för våra inspirerade lärare. Även 6 ukuleler i roliga färger har anlänt, men hittills kräver de många stämningar.

Ni som övar oss hos, hjälp gärna till och stäm upp dem!

Nytt från lärarna:

Anna Socha har startat med pianoelever på onsdagar – nu känner jag mig lite som en ”mormor”. Kommer faktiskt ihåg Annas första pianolektion med mig. Redan då utmärkte hon sig genom att lugnt och tryggt följa sina mål. Kul att hon finns här.

Peter Hallén har haft en bra start som gitarrlärare. Först gick det lite trögt med gitarr men sedan kom ett crescendo som inte slutat än. Peter har en stor kapacitet och skräms inte av att arbeta mycket. Ju fler elever desto roligare verkar han ha. Hans elever har förresten Göran Söllscher som ”farfar” – ingen dålig linje!

Nyaste nytillskott bland lärarna är Annika C Papaspiropoulos för tvärflöjt. Med hennes stora erfarenhet och suzukikompetens i bagage räcker det för mig att säga ett ord och hon förstår hela meningen jag tänkte säga… Då går det undan! Snart presenteras hon på lärarsidan.

Avslutar med minnet av en underbar kväll med mina skickliga tekniker för piano, Kenneth Berntsson och cembalo, Lars Dücker samt deras fruar. Man kan alltid spela bättre på ett bra instrument…. (Jo, jag vet, en riktigt bra spelare kan spela bra på ett dåligt instrument också, men man behöver liksom inte förneka resurserna 🙂 )

Gabriele

PS1: Det går bra att busa av sig vid trumsetet, men kom ihåg att det hörs i rummet intill.
PS2: Jag lägger hellre pengar på instrument än på städning: låt uteskor stå i korridoren.

2 augusti:

Elevbrevet kommer via mail i v 32, schemaläggning 19/20 augusti. Start på terminskurser v 34 och på Music Kindergarten v 36.

Sommarkurserna är igång fastän denna vecka har jag paxat ifrån undervisning. Kommer att sakna spel med alla utvilade och musiksugna sommarelever!

Byter tillfälligt pianot mot tangentbordet och fixar hemsidan. Fredrik verkar ha en viss Bartokglädje i att få allt att fungera på webben. Tur!

Massor av bilder har tagits under vårens alla konserter. Skicka hit några så fler kan glädja sig åt vår inspirerande verksamhet.

Det har varit en spännande sommar. Rummen har blivit ännu finare med nya dörrar. Tack alla starka elever som hjälpte med flytten ut och in igen och Skanska som höll sin tidsram! Mrs Shoemaker från Philadelphia har haft sin Brahms-sommar på den splitternya flygeln lånat av Juhl Sörensen, www.piano.dk Hon var mycket förtjust. Min franska cembalo har genomgåtts av Lars Dücker och är nu som ny (, Tasquinkopia från 1767). Stora Kawaipianot K6 har hittat hem, tackvare en klok Carl-Axel, en lugn Per och en stark Kenneth med fru.

Ska köpa utrustning för den nya gitarrsektionen så alla elgitarrer blir nöjda.

Markku och BG snickrar på sin Poprockjazzmusical hemvist i gamla Virtuosen. Inga gosedjur och vaxkritor där inte.

Vi har lämnat BMSL, dels för det har saknats arbetsro och dels för vi behövde ett avslut med ideella föreningen PSS. BMSL elever får bonus vid schemaläggning på Svane så det kommer att ordna sig som för alla andra som kommer till oss.

PSS fortsätter med sitt tandemsystem med studieförbund Sensus. När räkningen dimper ner i brevlådan förstår eleven att den i själva verket har köpt en studiecirkel av Sensus och inte privata lektioner av en ideell förening som därtill kallar sig privatlärarkooperativ 🙁

Ger man professionellt privata, individuella lektioner så ska man i Sverige betala 25% moms samt diverse avgifter och skatter. Det är i alla fall så vi gör på LIMUS.

Fick i juli ett mail av PSS ordförande att jag ”för eleverna bakom ljuset” – roligt nog var det egentligen riktat till föreningens kassör. Hon hade tryckt på fel knapp.

Nej nu måste jag spela en rask Scarlatti för ljusets och hantverkets skull. Sedan ska jag prata Music Kindergarten med Tatiana och Ukulele med BG.

Nästa vecka fortsätter spelet!

Stort tack för alla gratulationer, blommor och presenter till min 50-årsdag! Kändes härligt och nu dricker jag gott vin ett tag framöver.